Blandade viner i norr

Tenuta delle Terre Nere - Il quadro delle Rose 2010 är lätt rubinrött med några droppar blod med läderfärgat inslag. Ljuvligt rödfriskfruktigt med pigga hallon, lingon och jordgubbar. Även en del läder doften, lite fina lakritsdrag och fint avvägt chokladkaffe. Större än de flesta "lätta" viner jag druckit. Fin komplexitet och en del mineral, inte minst via lakritsen.
Piggt och fräscht. Slankt utan att bli för tunt. I rumstemp lite alkoholstick. Bra längd med fräsch syra och röda drag som stannar länge. Bra mineraltryck. ++

Domaine des Lises - Crozes-Hermitage equis 2011 har en blå ton i ett annars ganska djupt rött vin. Tydlig syrahton med framförallt plommon. Även blåbär, lavendel, garrigue och lite björnbär. Ganska diskreta fat. Mint, brännässla utgör faktiskt fina gröna inslag.
Stort omfamnande utan övertydliga tanniner. Absolut finns balansen med syror, jag var orolig för sötsliskigt med för stor del alkohol, absolut inte så. Bra längd men ej exceptionellt. Bra och typiskt för både druva och ursprung, men inte särskilt kul faktiskt. Saknar lite skitigare o råare drag. Egentligen kanske lite mer typisk för en syrah odlad lite längre söderut. +

Domaine la Barroche - CdP signature 2007 är ganska opaque med diskreta tecken på begynnande åldring. Pang ut ur glaset massor av härlig svartvinbärsnickel samt annan mörkare frukt utan närmare specifikation. Stor parfym med lösningsmedel o lite stall, kött och blod. Nejlika, fikon och andra blandade kryddor. Lite äldre bok som ett tecken på mognad.
Bra balans. Stort utan att vara överdrivet. Ålderstecknet via bok även i munnen. Frukt och uttorkande tanniner stannar riktigt bra. Fin harmoni genom alla smakens faser. Skit bra! Lär kunna bli ännu ett strå vassare med tiden, det finns absolut frukt och stoppning att ta av +++

Domaine Mathieu - CdP 2010 har liknande opaque färg som signaturen, dock inget ålderstecken. Klart mer framåt med tydlig frukt av blåbärssoppa och plommon. Ej samma renodlade och komplexa dofter. Lite rått trä från ekbehandlingen. En kryddlvast dyker upp även här. Ett uns skumbanan är inte jättekul. Salmiak.
Lite kantigt där alkohol och tanniner sticker ut lite mer. Salmiak återkommer i munnen. Inte alls samma längd som föregående vin. Mynnar ut helt ok där allt försvinner tillsammans på samma sätt, bra men lite tråkigt. Ett helt ok vin. +

Domaine des Baumard - Quarts de Chaume 2008 är gyllene och lysande vacker. Riktigt stort och öppet. Pilgrimsmusslor precis som senast. Även andra skaldjur och mineraler. Mogen och jättefin mango. Passionsfrukt. Ljuvliga vita blomster. Bara så jävla bra!!!
Nektar i munnen, koncentrerade blommor. Mineraler i nästan överflöd, som att slicka på en jättefin stenhäll. Perfekt avvägd sötma som lysande möts upp av syran. Bra längd med söta blommor och skitsnygg frukt. Återigen tveklöst det bästa dessertvinet jag druckit. 419:- känns riktigt billigt med tanke på vad jag får i glaset. ++++

Fonterutoli -10

Marchesi Mazzei, Fonterutoli, 2010. Vackert rött med transparens och liten diskret blå nyans, inga bruna inslag här inte. Röd härlig fruktparfym med körsbär, röd nickel, friska men fullmogna röda vinbär och lite lingon. Doften är inlindad i rostad ek, klart högre kvalitet och lugnare ekinslag jämfört med tidigare årgångar. Mycket lätt ton av spritpenna/lösningsmedel. 

I munnen fylligt utan att bli kvalmigt, snarare åt det friska hållet. Eken kommer fram även här, och precis som i doften klart mycket finare nu för tiden. Ett stick av saffran återfinns med mörkt röd frukt och lite skön gräddighet. Bra längd. Lite alkohol och beska sticker igenom men det här är jättebra i sin klass. Och inte minst en förbättring jämfört med tidigare.

Mycket starkt +

G. Fenocchio Barbera -10

Giacomo Fenocchio, Barbera d'Alba, 2010 är köpt på plats för 7€ eller 8€ om jag inte missminner mig. Viss transparens i ett fint vin med diskret blå ton. Mörk frukt är det första som slår upp i näsan, efter en liten stund även rödare noter. Rund och fin doft som faktiskt är ganska stor, diskreta väl avvägda fat och en härlig ton lakrits.
I mun ordentligt pigga syror och viss mineralitet. Tanninerna drar skönt och är fiktigt fina. Bra längd där de fina mineralerna hittar fram igen. Lite alkohol som sticker igenom, kanske lite väl enkelt om jag tänker för mycket på vad jag har i glaset. Otvivelaktigt ett superbt vardagsvin som matchar lysande till en bra pizza. Jag önskar att detta vin fanns på bolaget, jag skulle gladeligen betala 99:-. Svaga ++

Göteborgsflytt

Vi flyttar till Göteborg. Studentlivet i Umeå byts mot arbete vid Sahlgrenska. Av anledningarna examen, flytt, nytt jobb och allmän trötthet har det inte druckits så himla mycket vin, eller ja. Examen betydde så klart en del Champagne, jag har helt enkelt inte haft tid och lust att skriva/komma ihåg något av de flaskor som ändock slunkit ned. Några flaskor råkade dock hamna på bild varpå de omnämns här.

Domaine de la Janasse, Chateauneuf-du-Pape -09 besitter en färd av djupt oxblod med blå slöjor. Full med ljuvlig lila mogen frukt av björnbär, blåbär och färska fikon. Under finns lite örter från fin garrigue och en del fatrost genom härligt kaffe och choklad. 

Stort och fruktigt i munnen där tanninerna har stake men syran är med riktigt fint. Visst känns de enligt flaskan 15,5% rätt väl, dock utan att störa på ett obehagligt spretigt sätt. Stannar kvar riktigt bra, dock med lite oangenäm beska. Stort och häftigt idag, kommer nog tycka det är bra mycket bättre med några år på nacken då eventuell spritintegration ägt rum. ++(+)

Roagna, Dolcetto d'Alba -07 dricks för x:te gången. Inte helt oväntat mycket lugnare än c9dp-vinet. Jättefin harmoni, lätt och enkelt men fasen inte slätstruken. Skönt att mina tidigare profetior om att vinet har dött/skulle dö var fel. ++

Kring nyår var jag i Berlin. Jag köpte en flaska PN från Baden för 4,99€ utan att ha en aning om vad jag gav mig in på. Spännande utan några som helst förhoppningar/farhågor på förhand. Vinet dracks under nyårsaftons förmiddag.

Jürgen Von Der Mark, Pinot Noir 2011 upplevs nästan grumsigt och oklart men ändock lätt i färgen som går mot lila och lite brunt. Direkt fruktigt med jordgubbe, smultron, lite orena toner samt fina fat. 

I munnen lite i mjäkigaste laget, tanninerna små och lite naggande, tycker syran är för dålig för ett PN. Upplevs överlag lite blaskigt, ihåligt och saftigt genom jordgubbssaft. Något kort i rocken. Inget större fel på vinet, snarast riktigt värt i jämförelse med vad jag får på sb för samma peng! 0

Hemligt glas

Jag har fått ett glas med rött vin, vad glaset innehåller är oklart. Här kommer mitt helblinda utlåtande och en första chansning. Inlägget uppdateras med stundande feedback, ny chansning och till sist ett facit.

Medeltransparent, rött med blå kant. Tydlig tulpan med bränd tobak, grönska, örter och ganska mycket ek i ett ganska kryddigt vin. Drar bären åt rött eller svart? Lite både och men främst åt det röda hållet genom vinbär. Ganska friskt och fräscht på ytan, känns snarare sirligt än fylligt. På djupet tar sig lite sprit fram. 

I munnen friskt, medellätt och med tydliga röda vinbär och en hel massa mandelmassa. Tanninerna gömmer sig lite bakom syran. Eken går lite överstyr genom mandeln, en gnutta sprit. Stannar kvar i kortaste laget men är överlag enkelt och helt ok. 0

Första chansning: Så vart hamnar jag? Det känns som gamla världen, relativt ungt (-10 eller -11, ev något enstaka år äldre) och ganska lätt på foten. Jag befinner mig i sfären av lättare och enklare viner. Pinot Nero/Noir känns långsökt, gamay känns väldigt långsökt. Nerello? Nej. Men visst kan det vara Italien? Trentino passar bra. Har bara testat Mezzacorona tidigare, stämmer bra med tidigare smaknotis. Vi tar den i första rundan!

Italien, Trentino-Alto Adige, Lagrein, Mezzacorona, 2011.

Feedback: Alla fel.

Andra chansning: Happ. Inte ens nära. Jag tycker fortsatt att det är ett lättare vin och är inte beredd att släppa det spåret. Det enda av tidigare funderingar som skulle kunna stämma efter lite klurande är Pinot Noir, men då grövre än väntat och från nya världen. Carmenère? Absolut, helt perfekt med tanke på struktur och känsla, jag hittar dock inte alls åt de blåbär jag tycker mig finna i dessa viner vanligtvis. Vad fan har jag i övrigt att diffa mot egentligen? Ja, det finns jäkligt mycket jag inte provat som det skulle kunna vara. Men de vinerna skiter vi i. Jag tar nu till systembolagets sida för att kolla utbudet. Pinot från Chile? Ja för fan, lite för djup färg och lite frukt dock. Carmenère från Chile? Ja, men jag kan inte chansa på det utan att ha hittat något som egentligen tyder på det. Från att ha varit självsäker vid första chansningen sitter jag nu med 2 chansningar som känns rejält dåliga, bägge två. Satan.

Chile, Aconcagua (Casablanca), Pinot Noir, Punto Nino Reserva, 2012.

Facit: Chile, Maule, Carmenère, Vina Maipo, 2012

Fuck...

Fischers Fritz

En liten lunch på 2-stjärniga Fischers Fritz i Berlin. Aldrig hört talas om restaurangen innan, hur fan vi hamnade just här av alla finare ställen i Berlin är högst oklart.

Hans Wirsching, Silvaner Kabinett Trocken 2011 är ett mycket ljust vin som serveras till rökt ål, pepparrot, äppelgelé samt lufttorkade äppelskivor. Tydliga inslag av gurka och gröna äpplen. Fruktigt vin där ljus ananas och en gnutta mineral hittar fram efter ett litet tag i glaset. Överlag härlig doft.
I munnen en hel del päron, viss obalans med alkoholstick och något för låg syra i min smak. Inte heller imponerande längd. Mycket fin doft men ganska tråkigt. Passar dock minst sagt ypperligt till maten. +

Heyl zu Herrnsheim, Brudersberg Riesling Grosses Gewächs 2010 är klart djupare i färgen med lite bärnstensdrag och kanariegult. Direkt vidöppet med en stor doft. Fruktigt genom mango och annan härlig mogen frukt. Drag av botrytis. Överlag mycket blomster, främst genom blad från ett varmt och snyggt apelsinträd. Hint av petroleum, i övrigt inga riktiga mognadstecken. Jättefint i näsan!
I munnen härlig attack av ovan nämnda blomster, hög och skarp citronpräglad syra. Runt, balanserat och nektarliknande. Stannar kvar otroligt bra med bland annat saffran och är ljuvligt till maten som består av hummer och räkor i sin egen fond under blommor och kål. Svagt +++

A. Christmann, Langenmorgen Riesling Grosses Gewächs 2011 hälls upp och är ljust gul. Frisk doft med tydlig mineralitet. Gulvita citrusar samt annan frukt. En gnutta fläder och en stor fet näve anis.
Friskt, rent och även i munnen påtaglig mineralitet. Riktigt bra, stannar kvar länge. ++

De 2 senare vinerna tas in som små smakprov för senare drickas till varmrätten. Christmann får stryka på foten varpå anteckningarna från det vinet är något mindre omfattande. Överlag lämnar jag restaurangen och Berlin med ett mycket gott intryck. Inte minst på basen av en trevlig och kunnig sommelier.

2009 Ridge Estate Cab

2009 Ridge, Estate Cabernet Sauvignon från Santa Cruz mountains köps in utan att ha testats då jag upplevde -08 som helt lysande. Lugnande och glädjande besked dök upp från Frankofilen häromdagen, kul! Äntligen dags för mig att testa. Vinet står jag för och det ingår i tävlingen hemliga flaskan, jag öppnar vinet på Måndag men har inte möjlighet att prova förrän på Onsdag på basen av jour.

Djupt lyxigt rött. Direkt ur glaset en härlig os av svartvinbärssaft och nickel med cassiskaraktär. Kryddor, ljus tobak och viol återfinns i glaset, bra uppbackat av en riktigt fin trähantering med rent virke och härlig fudge. Koncentrerat och ganska stort i doften. En del volatila drag med lösningsmedel utan att alkoholen (13,5% enligt flaskan) visar upp sig det minsta. Inte det minsta syltigt. Svalt men fruktigt intryck.
Kryddigt och härligt även i munnen. Tanninerna är riktigt goa dag 3, absolut påtagliga men fint uppvägda av syran. Mineraler dyker upp mot slutet. Vinet stannar kvar bra länge i munnen. Lysande gott, klart mer drickvänligt idag jämfört med föregående årgång där tanninerna var lite hårdare. Betyget i överkant. +++

Hårklyveri vilken av de årgångar jag testat som är bäst, men jag håller nog föregående år något högre. Kanske det blir ändring på det då jag provar nästa -09:a och får följa den från dag 1. Tack för att ni importerar Vinunic!

2006 Feudi di San Gregorio, Taurasi

2006 Feudi di San Gregorio, Taurasi är ett mycket djupt rött vin med svaga blåsvarta stråk, knappt genomskinligt. Öppnas och provas av lite fort. Väldigt ekigt, lite spritigt och mycket tråkigt är intrycket jag får i Fredags. Det testades väl varmt, men va fan, lite mer hade jag hoppats på. Efter 2 dagar skall vinet testas igen, viss oro infinner sig då flaskan vistats i kylen tillsammans med carnitas, pico de gallo, guacamole och andra lena mjuka smaklösa saker. Phew, vid 16-17 grader är vinet mycket fint öppet med körsbär, plommon och härligt nyrostat kaffe. Volatila drag av nypon, blomster och lite tallar. Visst finns eken kvar, men fasen så mycket lugnare och finare den är nu.
Rejält stramande, frisk citronliknande syra och lite beska utgör stommen i en härlig smak som torkar ut munnen rejält. Matkrävande? Ja! Mörk frukt, nejlikor, glögg och en gräddig känsla avslutar, med god duration, vinets seans i munnen. Jättebra dag 3, ganska tråkigt dag 1. Mår bäst av några års vila. ++

2007 Ca' del Baio Barbera d'Alba

2007 Giulio Grasso Ca' del Baio, Barbera d'Alba Paolina är inköpt för cirka 3,5 år sen i Danmark. Här har jag ett mycket vackert vin! Härligt rött med minimal lila ton och en del transparens utan att se blaskigt ut.
Direkt öppet med en mogen fruktkomponent bestående av plommon, fina lilaröda körsbär och lite jordgubbar. Cognac och lite lösningsmedel bidrar med en härlig dimension i doften. Visst har vinet varit i kontakt med lite fat, nysågade och rostade plankor samt en klick mandelmassa.
I munnen hög syra som sticker ut ovan de ganska nedslipade och härligt avrundade tanninerna. Jättefina övergångar mellan smakens faser. Mynnar slutligen ut i en rund och fin eftersmak av bra, men inte exceptionell, kvalitet och längd. Sammanfattningsvis en jättefin barbera i modern tappning som är i toppform just nu. Perfekt till en bolognese efter längdskidtur! Dessvärre sista flaskan. ++

2006 Pio Cesare Langhe Nebbiolo

Transperent men ändock ganska djupt rött med minimal brun och blå kant.

Ganska knuten med ekstick av mandelmassa, kaffe och spår av björnbär. Även lite röd frukt, russin, gröna toner och lite sprit genom whiteboardpenna. Julmust dyker upp efter ett tag, återkommande och trevligt inslag som troligen kommer från faten. På toppen ligger frukt som är härlig, där under en del icke-integrerad ek och sprit. Efter cirka en timme lugnar sprittonerna ned sig ordentligt. Efter några timmar tonar även träbehandlingen ned sig vilket är väldigt positivt.

Frisk syra som står i rimlig relation till medelfylliga tanniner som är ganska kantiga och uttorkande. Julmust och spritigare toner kommer åter även i munnen där en liten dos svamp dyker upp vid enstaka tillfälle. Ok längd där lite beska träder fram. Betyget helt korrekt till en början, då eken lugnar ned sig kanske jag är i snålaste laget. Hade gärna följt vinet över några dagar då det antagligen fortsatt blivit bättre. Dessvärre hade jag bara ett glas och då får betyget bli starkt 0

Jag får detta glas helblint som del i vår tävling.

Jag cyklar runt bland syrah/shiraz, grenache, sangiovese, valpolicellablandning och barbera i första hand. 2006-2010. Så långt ifrån traditionell producent man kan komma. Inte 100% säker på ny eller gammal värld, magkänslan säger gamla. Vinet kan kosta vad som helst mellan 70 och 170. Efter en hel del vägande fram och tillbaks tror jag på en sent plockad barbera (russin och en ganska lugn syra) som fått sig en rejäl omgång i fat. Den lilla dosen svamp i munnen får mig att låsa fast vid Piemonte till en början.

Första chansning: Italien, Piemonte, Barbera, Villa Giada - Ajan Barbera d'Alba, 2009.

Feedback: Italien och Piemonte rätt.

Jahapp. Freisa? Nebbiolo? Dolcetto? Vespolina? Ingen står i mina ögon ut som riktigt trolig. Nebbiolo känns minst fel. Barolo? Nej. Barbaresco? Antagligen inte. Jag landar i att detta är en Langhe. Fontanafredda? Pio Cesare? Bägge lättillgängliga via SB, det var dock 2-3 år sedan jag provade bägge. Tror lite mer på Pio, läser på bolagets sida att romrussin finns i doften, alltså både sprit och torkad frukt. Vi kör på den!

Andra chansning: Italien, Piemonte, Nebbiolo, Pio Cesare Langhe Nebbiolo, 2008.

Facit: 2006 Pio Cesare Langhe Nebbiolo

Kul! Det går fortsatt bra i tävlingen. Synd på missen av årtal, första magkänslan sa ca 5 års ålder. Dock enbart baserat på utseende, doft och smak ledde mig till att den var yngre.