Två gånger shiraz

Två viner från två olika lokaler i den 'nya världen'.

Muratie's prestigevin Ronnie Melck -07 gjord på shiraz. Köpt på plats i Stellenbosch. Opaque, blåröd. Färska plommon och björnbär. Frukt utan närmare specifikation bombar på ordentligt efter ett tag i glaset. Svagt moln av kaffe, antydan till mörk källare. Tydligare tanniner än vin nummer 2, dessa är med redan från start! Ypperligt vackert balanserat vin, fatbehandlingen är pågaglig, stannar kvar länge utan spår av eld och bitterhet. Mer fat via lite kaffe gör sig påmind i eftersmaken. Satan så bra efter några timmar! Svagt +++
(Skriven 1,5 månad efter intag endast efter anteckningar)

Melvilles estate verna -09. Relativt höga förväntningar på detta rosa-blåröda vin. Något sånär genomskinligt, genast öppet. Rabarber i massor trängs med lingon och björnbär plus andra bär. Fruktig och härlig doft där även en liten skinnjacka tittar in. I munnen har vi medelhöga syror, inte jättestort men ett redigt lass tanniner, dessa kommer dock i slutet av försmaken. Vinet är inte särskilt fint balanserat, rabarber i fokus även i munnen. Ringer kvar länge med lite eldig- och bitterhet. För eldigt och spretigt men riktigt häftigt genom rabarberbombardemanget! +

Ioppa #2

Provas för andra gången på kort tid.

-96 Vattnigt rejält brun i kanten. Blommig kirsch med lite kola. Jordgubbar mest framträdande i doften, lite salmiak och lite tjära. En liten ros tittar också upp efter ett tag, punsch? Peppar! Mineralitet i form av järn från hemoglobin. I munnen höga syror och helt nedmalda tanniner. Når snabbt max, sen tappar vinet fort i munnen, får dock ingen riktigt ihålig mitt. Ringer dock kvar länge i en metallisk smak. Inget matvin, men gott på egen hand. Då det inte hänt så många gånger är det kanske det häftiga i att dricka ett moget vin som får mig att sätta: ++

-97 Samma färg och utseende som -96:an. Jordigaste jävla källaren någonsin. I källaren finns en helt enorm armé av snittblommor, överdrivet starkast luktar de röda rosorna! 0 frukt hittas under de 4 timmarna vinet får i glaset. En kort period anas gröna sparrisar i vinet. I munnen tama men höga syror. Tanninerna är minst lika nedbombade som i 96:an, rosor fyller förutom näsan även hela munnen. Kortare än övriga viner. Tråkigt med en trolig svag korkdefekt då det var så gott senast. 0

-99 Vackert rött med tegelkant och en yttepytte strimma av blått. Här har vi (åtminstone i jämförelse med övriga viner) ordentligt med frukt åt de blåröda hållet. Frukten fullkomligt dränks i brynt smör, jag gillar't! Mogna jordgubbar, violpastill och en klick tjära ackompanjerar. En timjanskvist är det sista som dyker upp i näsan. I munnen höga syror och mogna fina tanniner som inte skulle utvecklas men klara något år till. Hänger kvar mycket bra i munnen, den ordentliga eftersmaken präglas av en del ek. Lysande med och utan mat!!! +++

-96 Är starkt på väg ner, bör drickas snart. -99 är i dagsläget helt lysande, bör även den drickas snart då den inte kommer vinna några extrapoäng med några år till på nacken!

Janasse, Terre d'Argile

Från -08, blåröd ung skrud. Härlig och mycket påtaglig blandning av hallon och framförallt blåbär. Omedelbart öppet. Lite parfymerat och en touch av blomster (det trevliga i pelargondoft!?), mocca/läder från välstädad secondhand. Fokus ligger i den härliga frukten. Rejäl men inte alltför rejäl dos fat med ett uns av kaffe. I munnen omfamnande, stort med livliga tanniner och påtaglig eldighet. Vinet är 24°C och torde förklara ett och annat. Efter en snabb kylning finns bara lite eldighet kvar. Rostade fat utgör basen i eftersmaken med ok längd. Mycket gott till vettigt pris! Starkt +

Colledila

Till förrätten pilgrimsmusslor med citronskum och löjrom dricks Andre Carpentiers NV champagne. Halmgul med långsamma små-medelstora bubblor. Äpple, persika, citrus och passion i en härlig doft som präglas av mycket påtaglig brödighet.Fin sprits i munnen, mineralitet och en god syra i smaken som även den innehåller citroner. Bra längd, passar lysande till maten! I nedre betygsområdet, men väl värt och lite överraskande: ++

Barone Ricasolis Colledila från -07 dricks till oxfilé med smörstekta primörer, jordärtskockspuré och rödvinssåsdränkta stekta trattkantareller. Direkt toköppen med intensivt djup blåröd färg. Fruktigt med svarta vinbär och svarta hallon vilka båda blivit duschade i rom. Viss eldighet, härlig doft av ny skinnjacka, körsbär och rejält ekad på ett ok sätt. Går verkligen till sig allt eftersom timmarna går, blir mindre som en väl kraftig bomb genom att bli mer tyglad och integrerad. I munnen rejält fylligt, bra balans där syror möter upp omogna (men sköna) kraftiga tanniner på ett bra sätt. Tydligt ekad (också på ett ok sätt) även i smaken, stannar kvar riktigt bra i munnen! Känns väl mainstream överlag, men fan så gott! ++(+)

semi-vertikal ioppa

För sig själva och till lamm med pesto testas kvällens viner.

-96 Intensivt brun med rejält vattnig kant. Lättflyktig fisk, även en obehaglig våt kartong som lämnar glaset fort tack och lov. Svaga toner av frukt, tjära och lite dill finns där i glaset. En touch av prosciutto är det sista jag känner i en doft som inte tilltalar mig. Snarare dålig flaska än att vinet gått ur tiden. I munnen mycket hög syra jämfört med de andra kombatanterna. Tanniner rejält nedsmälta, kort i jämförelse. Fungerar bättre till maten än på egen hand. Här finns dock något spännande inför framtida bättre (förhoppningsvis) 96:or. -

-97 Även detta vin präglat av årens tand med snarlik färg som -96:an men inte fullt lika intensivt brun. Här finnes blomster, tjära och päroncognac. Mycket elegant! Viol och en laddning kött/läder insmorda i bär av diverse sorter tittar också fram. Det här är gammalt, det här är lysande att sniffa på! I munnen rejält tilltufsade eleganta tanniner. Syran möter upp på föredömligt sätt. Väl mogen och riktigt god med bra eftersmak. Torkar ut munnen ordentligt, vinet känns på topp just nu. Bäst på egen hand ikväll. Betyg i nedre intervallet. +++

-99 Vackert rött med tegelkant. Även här viol och tjära! Smörkola och ett, med tanke på åldern, relativt stort lass med frukt. Körsbär och lite mineral återfinns. En hel del ek finns kvar, då främst via körsbärskärnor. I munnen en hög syra som möter upp de mogna fina tanninerna bra. Bra längd, bäst till maten under kvällen. Kan behållas fint i några år till, tror dock inte att vinet vinner särskilt mycket på ytterliggare lagring. Betyg i underkant. ++

Riesling*2

Trimbach basriesling från 2008 är vad som får ackompanjera kvällens skaldjur av diverse sorter.
I glaset har vi en lättflytande ledvätske-liknande (halmgul) historia. En touch av blommor finns där, hög halt av mineraler och en liten puff av citrusfrukt. I munnen hög och fin syra, smaken utgörs primärt av snygga stenar! Otroligt bra matchning till havskräftorna och räkorna. Ytterst nära ytterliggare ett snäpp i betyg, hade velat haft lite mer komplexitet för det. Mest prisvärda vita vin jag någonsin druckit! +

Georg Breuer gjorde 2009 också en riesling i human prisklass, Riesling Sauvage kallas den.
En mycket högre andel frukt i detta vin, då framförallt av exotisk ras. Ananas och passionsfrukt är mest framträdande, all frukt på gränsen till övermogen men passionen är närmast. Även här mineraldoft, dock inte i närheten av nivåerna i Trimbachen. I munnen har vi en del honung. Ej lika hög syra, viss sötma finns faktiskt här (vad än systembolagets staplar säger!). Matchas ej jättebra till maten, mycket hellre till en bit (inte alltför kraftig) ost. Korrekt men inte mer. 0

Tommasi -06

Tommasi's Amarone från år 2006 skall få matcha årets första grillning.
Koncentrerat blodröd hälls hon upp i glasen. Fikon, russin och lite nära-på övermogna päron + andra frukter är det första som dyker upp. Choklad och romrussin ligger lite djupare ned i glaset.
I munnen har vi krispiga påtagliga tanniner, ej helt balanserat med avseende på tanniner i förhållande till syra. Väl eldigt i munnen. Frukten är påtaglig även i munnen, körsbärsbeska är mest framträdande i eftersmaken med bra längd!
Korrekt vin med hög halt "venetienfrukt", 15% gör sig påmind i framförallt munnen. Bättre än -05, tveksamt om vinet är värt den relativt höga prislappen. Ack så gott, inte minst till maten! +

Pibran..

Tour pibran -01.
Anteckningarna från 2 veckor sedan är tyvärr borta.
Det som jag med säkerhet kommer ihåg är dock att vinet var blodrött med inslag av både brunt och blått. I näsan var vinet omedelbart relativt öppet. En touch av svarta vinbär fanns där, dock inte så mycket. Vi hade härliga mognadstoner i form av farinsocker/sirap, duglig animalia i form av torkad skinka och även lite generellt stall. Frukten var något tillbakagången och fokus fluktuerade med tiden, ibland röda, ibland svarta bär. Ceder kunde förnimmas som sig bör.
I munnen var tanninerna rejält nedmalda, rätt snygga och trevliga. Vinet var inte supersnyggt balanserat med för hög syra och något för tunn kropp. Duglig eftersmak med fokus i lufttorkad skinka avslutade en trevlig bekantskap. +
Vinet var i en ganska bra drickfas nu, moget utan att övertyga alltför mycket. Men ack så spännande med mogna viner, nära på ytterliggare ett plus bara för det. Storebror hade nog vart bättre. Min andra flaska bör drickas inom 1-2 år.

Ronchesjuk

Ronchedone -06 från lombardiet är vad som serveras till minivarianten av kantarelltoast och ventricinalindad 3-årig Västerbottenost. Dagen till ära har jag 38 graders feber och suboptimal lamina cribrosa. Kanske mina intryck och dofter för dagen inte stämmer alls till nästa gång vi ses. Kanske de stämmer helt och hållet.
Mycket tätt och blåröd skvalpar hon runt i glaset. En riktig best med svartvinbärsblad i massor. Kaffe, nysågat virke och , inte alltför angenäm, doft av rödsprit. Att vi har en CS och sangiovese blandning tycker jag mig ana i och med körsbärskärnorna som dyker upp efter ett tag.
Otroligt fulladdad i munnen, initialt riktigt snygg. Oskärpta och trubbiga tanniner tar över i mitten. Fin längd med lite fudgekänsla. Väl eldigt i både näsa och mun i dagsläget men ack en häftig explosion. Kul att ha fått upplevt, åren filar förhoppningsvis till tanninerna i mitten och dämpar eldigheten. +(+)

Livio pavese...

.... producerar en barbaresco från -06 som jag äntligen fått glädjen (?) att prova efter många turer i SB's hyllor då vinet alltid skapat viss nyfikenhet utan att jag provköpt.
Genomskinligt röd med diskreta blå stråk visar vinet upp i glaset.
I näsan är det rödfruktigt med lingon och rönnbär i spets, en gnutta viol kan anas. Russin och tobak. Ganska snygg doft med mandel på toppen. Lite lakrits och en svag touch av ros.
I munnen höga syror, gott. Tanninerna är som förväntat låga, de som finns är relativt småkorniga och inte särskilt 'fina'. Mandeln biter sig kvar i eftersmaken som är av godkänd längd. +