Luciano Sandrone har producerat detta vin gjort på nebbiolo i Alba, Valmaggiore kallas det.
Till en liten Onsdagsmiddag i form av tratt- och gulkantarells pizza med feta och ruccola fick vinet chansen. Avslutningsvis fick även lite andra ostar samt chiantilagrad salami vara med och leka.
Direkt ur flaskan upplever jag en väldigt stor och komplex doft, det tar sin lilla tid innan intrycken börjar kunna sorteras ut. Röda bär och frukter är vad som främträder först tillsammans med körsbärskärnor. Några fina rosor tittar också fram. En touch av lösningsmedel finns också med i glaset. Läder! Blod? Något animaliskt finns definitivt där. Med lite tid utvecklas lösningsmedlet till en riktigt trevlig cognac. Cointreau och mörka bär är dofter som också dyker upp då någon timme har fått passera. I munnen har vi initialt en lysande balans. Efter någon sekund tar de ganska fina tanninerna och alkoholen över litet mer. Strävheten och en etanolpuff stannar kvar och utgör en lysande längd. Sammanfattningsvis ett riktigt bra och trevligt vin. Blir antagligen ett litet strå vassare med några år på nacken. Hallelujah! Snubblande nära ytterliggare ett plus. ++
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar