2 flaskor Dunn Vineyards, Howell Mountain Cabernet Sauvignon 2007 beställdes från SB för några veckor sedan. Flaskorna anländer, jag hämtar ut en men skickar tillbaks och beställer en ny då lacken är söndertrasad och den blottade korken ser lite småskum ut. En ny flaska hämtas lite senare ut. Första provflaskan sprättas dagen en saftig tournedos skall inmundigas med diverse tillbehör. Förväntningarna är höga då de Napa cab's jag druckit av godkänd till bättre kvalitet nästan alltid gett mig gåshud.
Stora mängder fällning. Doften är bra men i ganska hög utsträckning fruktbefriad. Doften är rent av lysande i någon minut. Sedan kommer ett anslag av källare i dåligt skick, diskret pappdoft och den lilla frukt som fanns försvinner helt. Vinet smakas och är i munnen väldigt tanninbefriat med hög, stickande, och ofin syra. Flaska två öppnas, dessvärre slår samma obehagliga doft upp ur glaset efter en stund. I munnen är även detta vin ganska platt, surt och otrevligt. Korkar och lack inspekteras väsentligen utan anmärkning. Tråkigt, skumt och oväntat. Flaskorna lämnas tillbaks (i en stund av yttersta tacksamhet för SB's policy med avseende på retur), jag beställer inga nya trots att detta är ett vin som borde falla mig i smaken ypperligt. Kanske borde jag prova igen eller avvakta och invänta -08:orna i förhoppning om att de släpps på SB.
Innan vinet helt dömdes ut antecknades följande: Tjock blårött, mycket fällning i flaskan. Stor doft direkt vid öppnandet. Generöst blomparfymerat, lättare målarlåda och ett uns cassis samt annan mörk frukt genom plommon och björnbär. Diskreta källardrag, lyxigt runda och välhanterade fat på nosen genom fint kaffe och mikroskopiskt vaniljanslag. Källardragen växer efter 5-10 minuter och är ej längre lika trevliga...
Vinkällaren ligger på annan ort, det som finns hemma som kan matcha maten får bli en standardbarolo från -06 istället.
Paolo Scavino, Barolo 2006 är även det direkt öppet med ganska djup färg om jag jämför med diverse traditionella Barolos som druckits på senare tid. Färgen går i blodrött och ser ut att nyss ha lämnat det lilablå stadiet.
Nagellacksflaska, tjära, viol och lite russin är det första som dyker upp. Frukten går åt det mörka hållet men vissa rödare drag finns på plats. Nagellacksanslaget är i början störande, lugnar successivt ned sig fint och mer frukt samt ek får plats. Nyhyvlat och lackbehandlat träbord beskriver faten bra. Katrinplommon ackompanjerar tidigare nämnda russin, noter av brunt farit dyker upp.
Pigg syra, strama tanniner som inte domderar alltför mycket i början av smaken. Smidiga övergånger. Längden är bra men präglas delvis av hetta och fatbeska. Jag tycker att tanninerna blir mer framtädande efter någon timme. För mig dricks detta vin bäst efter ytterligare några år i källaren trots en del publikfrieri. Betyg kanske något generöst, förklaras kanske av glädjen över ett korrekt vin utan alltför stora förhoppningar. ++
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar