Olivier Leflaive Bourgogne Blanc Les Setilles 2010 är, för druvan, oanat ljust citrongul. Det första som osar upp ur glaset är vit tropisk frukt, vid närmare dissektion bestäms frukterna till persika, ananas och passionsfrukt. Bakom frukten finns rejält med mineraler och den något mindre tropiska frukten vitt päron kan skymtas efter påpekande från bordsgranne. Ek kan anas via djurskinn/fäll. Hårigt och härlig.
Hög, härlig och frisk syra som möts upp fint av eken som tittar fram först i mitt. Smörtonerna hittas inte åt i näsan däremot kan de anas i munnen. Svag beska i mitt/eftersmak, alkohol eller ek som etiologi är högst oklart. Den tidigare nämnda syran gör att det vattnas rätt ordentligt och under lång tid i munnen. Eftersmaken ringer kvar bra länge med ett härligt kittlande från mineralerna. Riktigt gött men jag vettifan om jag inte placerat detta som en svagt atypisk Riesling blint. Gör sig tveklöst mest rättvisa till kvällens gäddqueneller. Svagt ++
Louis M. Martini, Cabernet Sauvignon Napa Valley 2007 dyker upp på bordet. Mörkt och opaque med en lilablå kant. Mörkt fruktig med björnbär och plommon i spets, några cassistoner hittar jag inte åt. Inte något riktigt avskräckande exempel, men balanserar och ramlar precis över gränsen till att bli lite för syltigt för min smak. Fathanteringen är riktigt trevlig på nosen där vaniljen kan skönjas på ett trevligt sätt. Inga 'sunkigare' toner men nog fasen tittar en liten grön paprika fram.
I munnen initialt fint med minst sagt drickbara och inte överdådiga tanniner. Svag eld och fat dominerar bilden senare i smakens faser. Tveklöst saknas här lite syra enligt min mening. I munnen blir det väl saftigt och opersonligt. Lite nejlika hittas åt i eftersmaken som i övrigt är ok. +
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar