Lördag kväll, klementinmarinerat ankbröst, pressad potatis och en härligt hemstyrd apelsinsås.
Till detta skall en ny krigare från Chateauneuf-du-pape testas. För 189:- på systemet känns denna lirare helt klart värd en chans.
I glaset har vi en högst transparent blodröd vätska. Det första och överlägset kraftigaste som olfactorius utsätts för är etanol. Sprit, alkohol, etanol, etyl. Vad du än vill kalla det för så finns det här och är ej särskilt charmigt. Bakom ridån ses dock en blommig och svagt parfymerad doft av syltade röda bär i en källare.
I munnen har vi härliga, om än i min smak något tunna, tanniner. De syltade bären förnims beskedligt. Balans, något för tunn (då framförallt mitt) och härlig initial sötma är ord som väl beskriver drycken. I smaken till skillnad från doften är vinet absolut inte för etanoligt. Med en viss avsaknad av tryck och komplexitet är vinet absolut inte dåligt. Men ej heller jättebra. Doften var det som framförallt drog ned intrycket något. Till maten fungerade vinet ypperligt. Jag ser inte mig själv rusa till systemet efter fler flaskor den närmsta tiden, ej heller skyr jag att köpa en till strö-flaska någon gång. 0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar