torsdag 30 september 2010

Nebbiolo d'Alba.

Luciano Sandrone har producerat detta vin gjort på nebbiolo i Alba, Valmaggiore kallas det.
Till en liten Onsdagsmiddag i form av tratt- och gulkantarells pizza med feta och ruccola fick vinet chansen. Avslutningsvis fick även lite andra ostar samt chiantilagrad salami vara med och leka.

Direkt ur flaskan upplever jag en väldigt stor och komplex doft, det tar sin lilla tid innan intrycken börjar kunna sorteras ut. Röda bär och frukter är vad som främträder först tillsammans med körsbärskärnor. Några fina rosor tittar också fram. En touch av lösningsmedel finns också med i glaset. Läder! Blod? Något animaliskt finns definitivt där. Med lite tid utvecklas lösningsmedlet till en riktigt trevlig cognac. Cointreau och mörka bär är dofter som också dyker upp då någon timme har fått passera. I munnen har vi initialt en lysande balans. Efter någon sekund tar de ganska fina tanninerna och alkoholen över litet mer. Strävheten och en etanolpuff stannar kvar och utgör en lysande längd. Sammanfattningsvis ett riktigt bra och trevligt vin. Blir antagligen ett litet strå vassare med några år på nacken. Hallelujah! Snubblande nära ytterliggare ett plus. ++

Revbensspjäll och blod.

Efter en dag med friidrottsmångkamp och bastuflotte bjuder juntan upp till dans i form av en 4-rätters middag. Sista pavan som fick spela med osten recenseras inte. Detta på basen av att inga anteckningar finns att läsa. De glömdes helt enkelt bort, någon måste ha förgiftat mig under efterrätt #1.

Domaine de la Villaudiére -09 från Sancerre ackompanjerar en toast skagen. I näsan finner jag främst fläder. Toner av päron och ädelost tittar fram. I övrigt finns inte så jättemycket i doften. Ej överväldigande men ganska trevlig. Väldigt frisk i smaken, torrt vin med hög syra. Gott och ok. På gränsen till att få 0 men jag utdelar faktiskt ett stycke plus. +

Janasses d'Orange terre de Bussiére -07 gjord av merlot, syrah och lite grenache bjuds till revbensspjäll med västerbottensmos. I en blå och röd kompakt skrud bjuder vinet på doft av jordgubbe, hallon och svarta vinbär. Lite stall och kola bjuder upp till dans. Relativt stor doft med en del eldighet. Riktigt snyggt! Balans i smak, grovkorniga tanniner möts upp av en fin syra. Ackompanjerar maten riktigt bra. Bra längd. Gränslandet mellan ett och två plus. Priset tippar oss definitivt över kanten mot det mer positiva. ++

Chateau Grillon -07 är ljusgul med en ton av bärnsten. Dricks tillsammans med en chokladmousse gjord på avföring och hallonsås. Passionsfrukt, honung, banan och päron framträder i doften. Fint även i munnen. Lagom sötma, en del solmogna russin. Duglig längd. Varken nära ett pinnhål upp eller ner. +

onsdag 29 september 2010

Cascina Ballarin - langhe cino


En Langhe från Cascina Ballarin är vad som bjuds ikväll, årgång 2008.
I nosen hittas vanilj, choklad, kaffebönor, plommon och röda vinbär. Relativt mycket fat, men en del snygg frukt! Relativt stor och trevlig, en puff alkohol också. 13% står det på flaskan.
I munnen har vi fin balans, något för ihålig men ej alldeles för tunn. Lite för mycket fat och eldighet i smaken. Eftersmak hänger kvar godkänt länge, en touch av kaffe stannar kvar. +

Inköpt för 100 DKK i Fredrikshamn.

söndag 12 september 2010

Domaine du vieux Lazaret 2007

För andra gången provas denna lirare. Idag till entrecôte med gorgonzolasås och potatisgratäng.
Domaine du vieux lazaret 2007 är ytterst transparent, inga blå- eller bruna toner i detta glas. Nej, här snackar vi ren och skär välutspädd hallonsaft.
Doften är betydligt större och snyggare denna gång jämfört med senast. Nu kan hallon, lite röda vinbär och en touch av jordgubbsputsade plommon skönjas. Vidare har vi en nyans av mandelmassa. Doftintrycket är även denna gång något för etanoligt för min smak, ej lika påtagligt som senast (möjligen p.g.a. ett glas cava som premedicinering).
I munnen initialt väldigt god med härlig smak av röda frukter. Vinet blir dock snabbt för tunn i mitt- och aningen för kort i eftersmaken. Ej sönderekat på något sätt vilket givetvis uppskattas.
Betyget höjs faktiskt ett snäpp, men vi är långt ifrån ytterliggare ett steg. Doften är bättre på plats nu, smaken tämligen oförändrad. Trevlig flaska, men vi ses nog faktiskt inte igen. +