lördag 26 september 2009

Cuvée Vatican 2007

Ett, tu, tre. Chateauneuf-du-pape - Cuvée Vatican 2007 hälls upp i bägaren.

Till ett stycke mörad entrecôte, sparrissallad samt hemgjord bearnaise skall denna lilla lirare få presentera sitt sanna jag. Utan några ritualer av det mystiska slaget dekanteras och serveras vår vän. Under dekanteringen förnims en smått obehaglig jästdoft, något som lyckligtvis är som bortblåst efter själva proceduren (är det jag som luktar?).
I näsan idkas det älskog! Inbjudna till kalaset är en kompott av röda bär med hallon i spetsen och en liten ensam ek. Den erkände slagskämpen cassis tittar förbi oinbjuden, dock endast för att lämna scenen lika snabbt som han kom. Kommentatorn smiter in och beskriver akten som "tung, järnhaltig, etanolrik och fruktig".
Efter denna härliga akt skall det smakas. Vi har torra och trevliga tanniner, mot dessa svarar syran svarar upp på ett bra sätt. Bra tryck i mitten med en ljuv hallonsmak, dalar tyvärr bort litet för fort. I dagsläget något för krutig med utebliven önskvärd komplexitet. Doften överträffar onekligen smaken. Jag kommer ej köpa fler flaskor av just denna lirare då den ligger något för högt i pris kontra vad som levereras smakmässigt. Dock är detta onekligen ganska bra skit, skulle nog bli något bättre efter några år hos Fritzl. +(+)

lördag 19 september 2009

Amarone x 3

Ståendes från vänster: Amarone Selezione Antonio Castagnedi -05, Tommasi -05 & Amarone classico Ca' montini -06.

3 krigare från venetien skall ikväll slåss på ett slagfält av gräslök och fettinjicerad rostbiff, sallad med nektariner, parmesan och druvor samt ett stekt bröd och portvinssås. En cointreau-pannacotta får avrunda kriget.

Amarone Selezione antonio castagnedi -05 är först ut. I glaset ses en djupt mörkröd vän med vissa lila accessoarer. Vi sätter oss i ett välsanerat stall, här inne finns det romrussin, annan mörk torkad frukt och några trevliga blombuketter. Efter lite mer än en timme i stallet slänger någon in lite fikon och dadlar i stallet.
Vi smakar på vår vän, och wow. Detta är balanserat och relativt komplext. Den lilla blombuketten hittas även svagt i munnen, så även den torkade frukten. Det river ganska bra i kinderna, syran gör sig absolut påmind, det här gillar jag! Med en bra längd är detta utan tvekan kvällens godaste vin för mig, både med och utan mat. Jag ser utrymme för ytterliggare förbättring med åren. På måndag löper jag till bolaget för inköp! ++

Härnäst inspekteras Tommasi Amarone della Valpolicella Classico -05, här har vi klart och djupt blod. Börjar knutet i glaset, öppnar upp sig med tiden och jag förflyttas till en mineralklippa vilken nyss träffats av ett friskt regn. Vidare snurrar plommon och lakrits varv efter varv runt kring mina conchor.
Tanninerna spöar upp mig ordentligt, här snackar vi kuk. Mineralerna hittas åt även i smak. Vi har en något för inkompetent syra som inte kan svara upp mot tanninerna i min mening. En viss sötma som varken förbättrar eller försämrar intrycket. Efter en kort visit i munnen är detta absolut kvällens bottennapp, gör sig ej heller riktigt bra till maten. 0

Den tredje musketören har producerats av Ca' Montini, vi kallar honom Amarone classico -06.
Klart tegelröd bjuder vinet på härliga dofter av romrussin, animalier, hö och en väldigt svag (och faktiskt inte obehaglig) puff av UVI. I jämförelse med övriga kombattanter är tanninerna ej lika uttallade, dock ej för mesiga då de trots allt är medelkraftiga. Med en bra syra, avslutning och angenäm smak av hö har vi kvällens tvåa i detta vin. Trevligt, varken nära första eller sista platsen ikväll. +

Hello winner!

tisdag 15 september 2009

Italienskt blod

Farnese 2005 -montepulciano d'abruzzo
I glaset syns ett klart och djupt röd-lila vin. Frukt, frukt, frukt är det första som träffar n.olfactorius. Efter litet sniffande känns mörka bär med svarta vinbär i spetsen samt mandel som de tydligaste krigarna. Mjuka tanniner, måttlig syra samt en något för hastig visit i munnen renderar ett något för platt och tråkigt vin för min smak. 0

Ca'Marcanda promis 2006 - Angelo Gaja, toscana
Klart, grunt rubinrött vin träffar härnäst mitt glas. Med en kraftigt blommig (ros/lilja?) doft öppnar vi dörrarna för stundande toner av röda vinbär och en svag skymt av parfym. Trevliga dofter, har dock svårt att placera ut fler associationer. Mjuka tanniner, svag syra och kort smak lämnar mig hängande med ett trånande efter mer kuk! Behaglig och tråkig. 0

Klar, grund och röd vätska med bruna inslag ligger längst nere i min vätskebehållare. En tydlig doft av lakrits visar sig, vidare finner mina vänner tuggtobak, mandel och blommor av okänd art fotfäste i lamina cribrosa. M. buccinator får stryk av de riviga tanninerna, en ansenlig mängd syra säger hej. Smaken stannar kvar ett bra tag, viss mandel visar sig även här. Mycket positiva förändringar äger rum i glaset under ca. 1 timme, både med avseende på doft och smak. Vi välkomnar denna nyfunna älskare till de mörkare områdena av mitt bohag då den är kvällens härskare. +(+)

Fonterutoli 2007 - Chianti classico
Djupa blodröda vätskor tilltalar mig. Det är något visst med rushaltiga drycker, kroppsvätskor och skor i denna nyans. Denna blodröda vätska är något knuten men bjuder på lite cassis och päroncognac. Påtaglig syra samt angenäm smak som stannar lagom länge i munnen är härligt. Detta i samklang med fylliga tanniner leder mig till att köpa några flaskor fonterutoli 2007, även den oprovade storebrodern (-05) kommer köpas in i mindre mängd. Kommer behöva ett antal år i skymundan men torde så småningom ge roliga kärleksmöten. +

Rött vin med en väldigt svag brun ton skådas i glaset, påtagligt djup. Mörka bär, källare, russin och lufttorkad skinka fräser förbi i näsan. Behagligt men är antagligen inte botemedel mot erektil dysfunktion. Kraftiga tanniner drar i kinderna. Syra av den svagare sorten samt en påtaglig sötma får mig att inte vilja dricka detta vin till så mycket annat än viss ost och choklad. +

Giuv 2006 - Aglianico del Vulture
Som jag förstått det häller vi nu upp ett av få "respektabla" sydligare italienska viner, spännande. En mörkröd krigare iklädd blå scarf visar prov på tät- och klarhet. Smör/animalier, peppar samt buskage/gräs (relaterat till tjärnsjöbäckens nu uppdämda finare fiskepartier) presenterar sig. Kraftiga otämjda garvsyror, etanol och en medelhög syra får mig att rygga tillbaks. Något kort. Skulle kanske utvecklas till ett vin i min smak, men är i dagsläget ej tilltalande på nog många plan. 0

söndag 13 september 2009

Chateau labadie 2005

Dekantering äger rum kring på eftermiddagen. En sluten doft med toner av svarta vinbär visar sig snabbt. Doften utvecklas relativt mycket under den första timmen i karaffen; toner av mörka bär, fuktig källare och svag ceder tittar fram.
Efter ytterliggare 2 timmar är det mesta som bortblåst, en förnimmelse av svarta vinbär finns kvar, i övrigt svagt blommigt men mest grönska.

Vinet smakas aldrig av förrän förrätten är klar, till en sparris- och champinjonrisotto skämmer labadie inte ut sig. Glaset ser ut att innehålla en blandning av arteriellt blod och hallonsaft. I munnen hittas de svarta vinbären igen, dock inte på något sätt dominerande i detta friska vin med något spretiga tanniner och lätt utstående syra. Något kort men gott!
Vinet smakas även tillsammans med dagens huvudrätt, tournedos med hasselbackare samt murkelsås och en sås gjord på kantarell/fårticka. Till en början angenämt men faller relativt platt och försvinner snabbt ur min mun. Labadie står ej upp emot maten och blir tyvärr något intetsägande. Inte en total felträff men ej heller en matchning värd rekommendation. +