söndag 25 oktober 2009

Domaine du Vieux Lazaret 2007


Lördag kväll, klementinmarinerat ankbröst, pressad potatis och en härligt hemstyrd apelsinsås.
Till detta skall en ny krigare från Chateauneuf-du-pape testas. För 189:- på systemet känns denna lirare helt klart värd en chans.
I glaset har vi en högst transparent blodröd vätska. Det första och överlägset kraftigaste som olfactorius utsätts för är etanol. Sprit, alkohol, etanol, etyl. Vad du än vill kalla det för så finns det här och är ej särskilt charmigt. Bakom ridån ses dock en blommig och svagt parfymerad doft av syltade röda bär i en källare.
I munnen har vi härliga, om än i min smak något tunna, tanniner. De syltade bären förnims beskedligt. Balans, något för tunn (då framförallt mitt) och härlig initial sötma är ord som väl beskriver drycken. I smaken till skillnad från doften är vinet absolut inte för etanoligt. Med en viss avsaknad av tryck och komplexitet är vinet absolut inte dåligt. Men ej heller jättebra. Doften var det som framförallt drog ned intrycket något. Till maten fungerade vinet ypperligt. Jag ser inte mig själv rusa till systemet efter fler flaskor den närmsta tiden, ej heller skyr jag att köpa en till strö-flaska någon gång. 0

lördag 24 oktober 2009

Chateau Bouscassé -05 vs -06


Chateau bouscassé -05 respektive -06

Till kvällens lammracks med gotländskt ursprung skall två flaskor vin från madiran härja fritt.
Kryddat med rosmarin, vitlök, timjan och dijon tros bouscassé kunna utföra ett skapligt arbete, de testas blint.

Ett: Har fått luftats ordentligt i cirka 2 timmar. Det doftar bär! Då framförallt mörka bär med svarta vinbär i spets, vidare hittas hallon, körsbär, lakrits och en relativt gedigen fatkaraktär.
Vinet har en blåröd färg och suget efter att smaka stiger. I munnen får jag dock en relativt otrevlig upplevelse. Med obalans, kraftiga konstiga tanniner och uttalad platthet börjar det hela ej särskilt trevligt. Denna ytterst sträva saft bör dock ändras avsevärt med tiden. Efter ytterliggare ca. 2 timmar hänger samma trevliga dofter kvar. Vidare har smaken blivit otroligt mycket mer tilltalande, en antydan till komplexitet kryper fram. Tidigare nämnda platthet är avsevärt avlägsnat, dock ej totalt. Tanninerna har gått till sig något, jag känner dock ett påtagligt behov av ytterliggare något år i vertikalläge innan ny upphällning i glas då detta skulle kunna bli mycket trevligt. I slutändan njuter jag ändock av vinet, men först efter minst 4 timmar av luftning och misshandel. 0(+)

Tu: Också denna prins är blåröd till färgen, dock ej lika intensivt blå som nummer ett. Här är det lite fruktigt med vissa animaliska inslag. Små ganska trevliga gröna toner tittar in. Även här finner jag svarta vinbär och fat av relativt liknande karaktär . Vid första smakprovet (2 timmar post dekantering) börjar en trevlig impuls av cassis och karljohansvamp att spridas i chorda tympani och glossopharyngeus. Även detta vin är något oblanaserat och bjuder initialt på platthet samt bråkiga tanniner, ej i samma utsträckning som ettan men ändock påtagligt. Har också ganska bra längd på smaken. Är vid detta tillfälle betydligt trevligare än sin vän nummer ett. Allt eftersom timmarna går förändras dock placeringen, visst vinner även tvåan på lite tid ute i luften men ej lika radikalt som ett. Även här ses en potential att vinna på lagring. Lika stora förhoppningar som på föregående vin finns dock inte. 0(½+)

Tre: Vin nummer ett visar sig vara -05, något som prickas in av två av tre deltagare i kvällens bjudning. Utan gedigen uppvärmning i karaff dricker jag mycket hellre -06:an i dagsläget. Med uppvärmning/lagring ser jag -05:an som klar favorit där komplexitet och smak förväntas slå -06 på fingrarna.

onsdag 14 oktober 2009

3 de valandraud

3 de valandraud -05

Onsdag kväll. Barolokokt ost och 'tre latte' ost, glädje och en sovmorgon på Torsdag. För mig ett perfekt tillfälle att få plocka fram en liten vän från 2005 med sina rötter i st. emilion.
Skruva. Dra. Hälla. Lukta. Aaaaaaah. Denna röd, brun, blåa (med tydligaste nyanser i nämnd ordning) skapelse ger omedelbart ifrån sig härliga dofter. Här hittas nysågat rostat virke, mörka bär med en touch av nypon, kaffe och en gnutta choklad. Toner av svarta vinbär eftersöks flertalet gånger, detta visar sig vara ett sökande som aldrig besvaras. Några större förändringar över tid tycker jag inte äger rum, kaffedoften är den mest påtagliga vilken stoltserar i all sin prakt från början till slut.
Väl oralt utför denna balanserade dryck underbara danssteg. Kraft och elegans är påtaglig, härligt tryck med god mellan- och eftersmak. Bra längd! Initialt toner av mörka bär. Något senare hälsar mr. mandel på i munnen, han växer allt eftersom och stannar hela kalaset ut. Sammanfattningsvis ett riktigt bra vin väl värt investerade kronor. Absolut drickfärdigt nu, tveksam till häpnadsväckande vinster genom lagring. ++

lördag 10 oktober 2009

Fonterutoli*2

Utan att ha provat alltför många chiantiviner (än mindre classico) skall två stycken testas blint ikväll. En castello di fonterutoli -04 mot fonterutoli -07, två viner jag köpt och förvarar nedom havsnivå. Kanske detta låter som en solklar och given blindtest för de flesta med avseende på artbestämning. Med avseende på teori torde det vara det även för mig, men detta återstår att se.
Som tillbehör serveras en carpaccio av ryggbiff följt av entrecôte med baconlindade päron fyllda med cambozola, till huvudrätten får en trattkantarellsås visa upp sig.


Vätska #1: Mörk och djupt röd vätska droppar ned i det första glaset. Omedelbart levereras stora dofter. Jag befinner mig i ett stall, sedan barnsben har jag varit löjligt förtjust i blommor. Med en blomkrans runt huvudet äter jag körsbär och mandel, livet är underbart!
Jag smakar på mitt eget blod, körsbär fyller min mun. Förutom en något för tunn eftersmak för betyg i topp levererar mina vätskor goda kraftiga tanniner och syror i balans. Det smäller och brinner i munnen, något bråkiga och unga tanniner sparkar ned mig. Jag reser mig upp och konstaterar att detta var minst sagt en bra fight, viss komplexitet och ett härligt tryck gör mig väldigt glad. Tanninerna skriker om några år till på dagis. +(+)

Vätska #2: Hej du röda fina vätska med toner av blått! Jag välkomnar dig du ytterst knutna vin med nyanser av svarta vinbär. Du kräver ett rejält tag i glas/karaff innan du visar upp dina bättre sidor, björnbär och fruktträd i blom är vad jag närmast associerar dig med. Med omogna tanniner som möts upp relativt bra av syra är du bra. En tunnare mitt och slut jämfört med #1. Jag tycker som sagt att du är väldigt bra, dock inte bäst ikväll. Jag placerar dig utan större tvekan som ynglingen ikväll, något som visar sig vara rätt. +