torsdag 26 april 2012

Giacomo Fenocchio - besök


Besöker Claudio Fenocchio en relativt dimmig men i övrigt härlig dag.
Vi träffar nämnda man som är minst sagt ytterst trevlig och välkomnande. Visning av hans diverse lägen äger rum precis bredvid hans hus.

Rakt nedanför oss Bussia, framåt Cannubi, till höger och ej i bild Villero. Syd-sydvästliga lägen nebbiolo i bussia, resterande lägen freisa, barbera och dolcetto.



Efter visning av lägena beger vi oss in i vineriet för lite fatprovning, först ut är dolcetton från 2011 och nebbiolosaften från skörd av buskarna i Bussia samma år. Inga anteckningar över huvudtaget under hela kvällen. Men det jag på rak arm kommer ihåg är att dolcetton är pigg, trevlig och ordentligt fruktdriven precis som sig bör. Fin dolcettostruktur, då jästpuffarna försvinner kommer detta på flaska vara ett trevligt och bra bordsvin.
Bussian visar upp en riktigt fin grund. Tanniner, syra och bra balans finns redan på plats. Har finns väldigt lite nebbiolomarkörer men en riktigt fin ryggrad att bygga vidare på. Ska bli spännande att följa upp detta vin.





All lagring sker (självklart) på stora härliga 3,5-5 hl botti av slovensk ek, i dagsläget varierar åldern mellan 5 till 30 år. Vinerna tas om hand på i princip samma sätt: egna jäststammar, 6 månader i ståltank, 30 månader på botti. Vad som skiljer dem åt är främst (endast) var de vuxit.
Villero -09, Cannubi -08 och Bussia -08 har alla ett härligt "Baroloutseende", genomskinligt och rubinrött. Gemensamt har de att doften är lysande. I alla 3 viner börjar markörerna dyka upp, det finns en härlig rödfruktighet och volatilitet i de 3. Villeron är (inte så konstigt) något efter de andra med avseende på komplexitet, inte heller lika stor doft som de andra vinerna. Även i munnen något mer återhållsam med ganska fina och eleganta tanniner redan i dag, detta torde dock inte ha alltför mycket med åldern att göra utan snarare växtplatsen. Borde av de 3 vara drickfärdig tidigast.
Bussian har en riktigt stor doft, i dagsläget svårt för mig att dissekera till dess beståndsdelar i hög utsträckning men här finns gott om frukt, fint läder och en del rosor. I munnen ordentligt med riv, stora och många men fina tanniner. Bäst/i störst behov av lagring. Cannubin upplevs i stor utsträckning vara en blandning av de 2. Dessa Barolos i allmänhet, och Bussian i synnerhet, har alla riktigt bra längd i munnen.
Vi stannar kvar hos Claudio i sammanlagt 4 timmar, under denna tid hinner vi prova av resterande färdigbuteljerade sortiment, snacka skit samt äta salami och ost. Vinerna som köps med hem är Cannubi, Villero och Bussia, alla från 2007. Dessa upplevs riktigt bra och vi är sålda, här finns typiska nebbiolodrag och de är rysligt fint sammansatta. 
I enighet med fatprovningen tänker vi att Villeron behöver minst lagring medan Bussian kräver några fler år. 
Vidare faller vi pladask för Claudios Bussia Riserva från -06. Inte helt olik standard Bussian från -08 men det finns lite mer av allt. Självklart köps även denna med hem samt ett gäng barberor för tidig konsumtion. Dessa är minst sagt prisvärda och har en härlig komplexitet och parfym som jag sällan hittat i Barberor för en lägre summa pengar. 
Stort tack till Patrik för tips om denna minst sagt lysande och trevliga vinmakare!

måndag 23 april 2012

Ett litet smakprov Barolo och Barbaresco

Snabbvisit i Barbaresco och Barolo, besök gjordes på de enotek som trots allt har öppet en sval dag i mitten av April. 


Produttori del Barbaresco


Langhe Nebbiolo, 2010: Blåaktig nyans. Mycket och trevlig frukt med drag av både mörkt och rött. Ganska kraftigt läder hittar sig också upp i nosen. Upplevs rikligare ekad jämfört med de andra (dock bara 6 månader på botti jämfört med 24 och 36). Om detta beror på ålder, druvornas kvalitet eller något annat låter jag vara osagt. Fina och lena tanniner med en godkänd längd. Trevligt att avnjuta idag. +

Barbaresco, 2007: Rubinrött klart genomskinligt. Lagom dos frukt, härliga jordgubbar i spets. Betydligt mer av härliga småsnuskiga toner, framförallt tryffel och drag mot jord. I munnen viss beska men fin balans. Jämfört med -08:an mindre sprit och trevligare garvsyror. Plommon och russin förnims trevligt i munnen. Bra och uttorkande längd. +(+)

Barbaresco, 2008: Samma färg som 2007. Ganska återhållsam frukt med klar röd dominans. Skapligt mycket etanolstick. Ej supertypiskt (än). Något spritigt även i munnen. Oborstade tanniner som skulle må bra av några års lagring. (+)

Barbaresco riserva Pora, 2007: Djupare färg än tidigare viner. Fullmatad med frukt av rött och blått ursprung. Det ligger en härlig parfymtouch och ångar i glaset. Rikligt med volatila toner av nagellack, rosor och tryffel precis som i standard barbarescon från 2007. En del animaliska drag bygger upp doften till att bli komplex och riktigt härlig. I munnen är det riktigt bra bett i munnen, tanninerna är riktigt fina och riktigt många. Fin balans, fin touch av ek. Torkar ut munnen ordentligt och stannar kvar riktigt bra. Köps med hem. ++(+)


Germano Angelo

Barolo Vigna Rue, 2008: Odlat i Barolo. Bjuder på mogen frukt allmänhet, jordgubbe i synnerhet. Nästan amaroneliknande torkad/mycket mogen frukt. Trevlig nos men långt ifrån ursprungstypiskt vilket är lite tråkigt. Vidare finns lite otrevliga genomslag av sprit. I munnen ganska omogna tanniner, bra sammansatt men lite väl med ek och sprit. Hyggligt, kan med lite tur bli bra. Betyg i överkant. (+)

Barolo Mondoca Dardi, 2008: Mondoca Dardi är precis vad som står på etiketten. Cellartracker hittar ej vinet, men däremot Mont d'Oca Dardi, ej heller kan Germano Angelo's hemsida hjälpa mig. Skumt då etiketten ej ser likadan ut och torde ej vara samma vin. Dock är båda från lägen i Monforte d'Alba. 
Hursomhelst har denna barolo från Monforte en liknande nos som Vigna Rue men frukten är inte fullt lika välmogen. Spriten kan återfinnas även i detta vin, lite för mycket trots att jag har överseende då det är väl ungt. Ej heller detta vin är särskilt komplext, dock klart bättre sammansatt. Även i munnen är vinet trevligare och i betydligt bättre balans. Tanninerna är dock mycket tuffare, precis som sig bör från Monforte i förhållande till Barolo. Ringer kvar riktigt bra. I efterhand ångrar jag att jag inte köpte vinet för att se vartåt det barkar. +(+)


Gianni Gagliardo

Barolo 2007: Standard barolon i sortimentet. Ljusrött utan drag av blått. Frukt mogen åt vinbärshållet. Svaga källartoner och touch av port/madeira. Okomplext och ganska tråkigt i munnen, grova tanniner och ganska spritigt. Ringer kvar ok. Försvarar inte sitt pris och är ett trevligt vin men inte så mycket mer. +


fredag 6 april 2012

Domaine des Terres Dorées Fleurie 2010


Domaine des Terres Dorées Fleurie 2010 gjord av Jean-Paul Brun hälls upp, mest för att njutas på egen hand.
Klart rött, något djupare ton än förväntat men självklart långt ifrån djupt opaque. 
Serveras vid cirka 12 grader, omedelbart öppet, mycket frukt. Knallröda nymogna körsbär, fortsatt rödfruktighet genom hallon och tranbär. Överlag mest röda bär men med klara drag åt det mörkare hållet via violpastiller och svaga plommondofter. 
Omedelbart fyller vinet ut munnen med sina friska och dominerande syror och ytterst svaga mineralitet. Rödfruktigheten är kvar och dominerar även i smaken. Tanninerna förnims enbart genom lite svagt tungkittel, mycket underordnade i detta syradrivna vin. Vid sen mitt dyker småbeska och smöriga drag upp och stannar kvar genom en eftersmak med helt okej längd. Riktigt gott, enkelt, välgjort och fruktigt. Passar nog bäst till mat egentligen då det inte är alltför komplext. Känns spontant svårt för mig att differentiera blint gentemot ett enklare och slankare pinot noir vin, kanske är det syran som sticker ut lite mer i detta!? Starkt +

söndag 1 april 2012

Roagna - La Rocca e La Pira


Roagnas Barolo La Rocca e La Pira 2003 avnjuts tillsammans med renbringa, hasselbackare och trattkantarellssås efter en ordentlig luftning.

Korken dras, upp i karaff. Moget utseende, lagom barolotransperens med många tydliga bruna stråk. Lurig kork, första sniffen i karaffen innehåller bara sunkigare toner, dock inte någon klar indikation på att flaskan är dålig. Efter 30 min börjar frukt och tjära komma så sakteliga. Hoppet tänds. Efter 3+ timmar har vi äntligen ett vidöppet vin som initialt varit stängt. Tjäran finns kvar med härliga stråk av nagellack. Frukt i form av mycket mogna/kokade jordgubbar. Mycket snyggt integrerade fat med toner av läder och kaffe, en puff av jord möter upp faten på ett trevligt sätt. Viol och rosor är sist ut en riktigt härligt sammansatt doft, något svag på fruktsidan dock.
I munnen blommar vinet ut fint, i tidig mitt känner jag allvaret i tanninerna. I slutmitt är hela min mun helt uttorkad av riktigt riktigt snygga tanniner. Mycket bra längd med drag av violpastill. Blir nog inte sämre med åren, men kanske inte heller så jättemycket bättre.
13,5 %, känns inte av alls, lysande integration.
Sammanfattningsvis väldigt elegant och komplext, inte helt olikt burgundiskt sett bara till näsan. Samtidigt är vinet maffigt och mycket seriöst i munnen. Precis så som jag önskar min Barolo! +++