fredag 20 november 2009

Pio cesare langhe nebbiolo -06


Ikväll dricker jag Pio cesare langhe nebbiolo -06 för första gången i mitt liv.
Ett intresse för piemonte har byggts upp hos mig, detta utan att ha druckit alltför många nebbiolobaserade viner. Detta vin i en trevlig prisklass verkar vara minst sagt prisvärd efter att ha läst diverse recensioner.
I mitt glas visar den upp en klart dov röd färg med svagt blå nyans. I näsan sitter det en liten gubbe, han är en blommig och fruktig gubbe med lite kryddor (nejlika i spetsen) på sig. Vidare sitter han och gnider in jordgubbar i lakrits och cognac för att sedan lägga dem i små fina ekfat.
I munnen har vi höga syror, absolut mer påtagliga än tanninerna. Vinet är smalt men ändock inte alls tråkigt i munnen. Tillsammans med en skapligt långeftersmak där tydliga nejlikor återfinnes utgör mitten höjdpunkten i vinets smak. Ytterst nära två plus. +

Väldigt gott vin till ett vettigt pris. Bör och skall inhandlas gånger flera i framtiden!

Renens vänner


Till kvällens renrostbiff med murkelsås och pressad potatis skall 3 olika viner få visa sina goda/onda sidor. Ståendes från vänster: Les dames de vergy -07 från Hautes-côtes de nuits, Chateau mont-redon -05 från Chateauneuf-du-pape samt Morone -06 från Montepulciano.

Enligt given ordning är Les dames först ut: Vid öppnandet av flaskan uppstår en otrevlig jästdoft, denna blåser snabbt bort. Väl i glaset efter någon timmes luftning visar sig frukt av alla de sorter. För att nämna några hittas röda vinbär i spetsen, bakom dessa finns rönnbär och hallon som tydligaste aktörer. Kraftiga fattoner återfinns, framförallt vid forcerad inspiration då det blir näst intill otrevligt. På något sätt beter sig doften konstigt, men inte alls otrevligt, jag har svårt att sätta fingret på vad det är. Väl i munnen har vi en otroligt syrad saft vilken skriker om att bli återlämnad på systembolaget. Utan tvekan har vi här en defekt rackare, återlämnas för att bli utbytt mot en ny flaska av samma sort. Förhoppningsvis blir det en trevlig återförening där vissa av dagens dofter mer än gärna får komma på återbesök. -

Näst ut har vi Chateau mont-redon från CdP. I glaset visar den svagt blåröda vätskan upp en häftigt kraftig men ändock smal fruktdoft, det är som att små pilar fullmatade med must gjord på mörka bär skjutits rakt in i näsan på mig. Vidare doftar vinet tydligt av kaffe, animalier är på plats i form av ett vackert stall. I munnen finnes initialt en perfekt balans, tanninerna biter sig kvar något längre än syran och tar över showen litet. Riktigt bra tryck med sköna relativt kraftiga syror och tanniner! Vinet har en bra men inte exceptionell längd, denna utgörs främst av kaffe, fat och animalier. Jämfört med kvällens andra viner är mont-redon bäst, kan även tänkas bli litet bättre med åren. +(+)

Sist ut skall morone få visa vad han går för. I glaset har vi en tydligare blå ton än tidigare vin, även ett mer kompakt och djupt intryck visuellt. I näsan har vi mandelkubb, körsbär, körsbärskärnor och allmänt tydliga fat. Bra men inte jättehäftig doft. I munnen har vi tanniner som spöar skiten ur syrorna. Mandel/fat i mitten av smaken, relativt lång med trevlig eftersmak av körsbär. Inte superroligt vin, kommer definitivt bli litet bättre med tiden men är absolut okej redan idag. +

söndag 1 november 2009

Tvärvinoskapligt

Stående från vänster: Moulin de cassy -06, La tour de by -04 samt Costasera amarone -06.

Vi dricker blint, kanske lite fjantigt då artbestämmandet ej torde vara några större problem. Alla i sällskapet prickar in rätt vin på rätt plats. Dock ej helt utan problem med avseende på bordeauxarna då merparten av oss är nybörjare.

Moulin de cassy är härligt röd i glaset med en vag ton av blått. Doften som är relativt knuten tidigt i skedet är inte jättehärlig. Det första som slår mig är en doft av mandel och tydliga fattoner. Vidare finnes svaga animalier, något som övergår i mer och mer frukt ju längre kvällen lider. I munnen har vi kraftiga omogna ganska jobbiga tanniner. Vinet är kortare i smaken än de andra vinerna ikväll, även tunnare. Tydliga fat även i munnen. Både i smak och doft blir vinet bättre under kvällen, men någon jättehöjdare är det dock inte. 0

La tour de by har bruna vackra toner i glaset. Den röd-bruna vätskan erbjuder mycket animalier i doften, en mysigt möglig källare är också på plats. Även detta fin har en ganska tydlig fatbehandling. Under den rustikt smutsiga doften döljer sig en del frukt, då främst plommon. I munnen börjar vinet överraskande slankt, något som dock ändras i mellan- och eftersmak då den blommar ut och blir fylligare. Snygga mogna tanniner som ej på något sätt är för uttalade. Bra längd på eftersmaken. Smaken går verkligen i faser. Initialt har vi tydliga animalier, dessa övergår i en tilltalande fruktighet som i sin tur återgår till animalia, en härlig smak av lufttorkad skinka stannar tills eftersmaken klingat av helt och hållet. Gott vin till ett bra pris! +

Costasera Amarone är blåröd i färgen. I doften är den otroligt fruktig där fikon, röda vinbär och granatäpple är tydligast. Att penetrera väggen av söt fruktighet för att fina fler och andra dofter är för mig omöjligt. I smaken är den inte helt oväntat väldigt fruktig. De röda vinbären och granatäpplena finns även här. Med en ytterst svag sötma, kraftigare och omognare tanniner än la tour de by och skaplig längd blir detta kvällens näst godaste vin för mig. En riktig saft/fruktbomb, kan nog vara ytterst tilltalande i rätt kontext, något som jag tyvärr inte fick uppleva ikväll. +(+)