måndag 26 mars 2012

Italienprovning

Erse, Tenuta di Fessina, 2009
Mycket lätt rubinrött. Bärigt, mörka bär men främst rödare via hallon, rönnbär och lingon. Viss kryddighet och eteriskt lösningsmedel.
Slankt, sirligt, fint och nästan rieslingliknande syror. Ytterst små diskreta tanniner. Röda bär, mineral och svag salt i smaken. Jätteroligt, superklunkbart och ringer kvar bra men i min smak kan det gärna vara liiiite mer stake. Mycket starkt +

En svag bräm av blått i ett annars mörkt rött vin. Kaffe, övermogna mörka frukter och sunkighet via kompost är vad som dominerar i detta vin. Svarta vinbär, lite hästarsle och läder dyker senare upp. Svag gräddighet i ett ganska ekpräglat vin med mycket rosttoner. Tanninerna finns där, fina och återhållsamma. Läskande syra som omvandlas till svag, inte alltför störande, ekbeska allteftersom smaken går vidare i sina faser. Bra längd! Bland de fylligare Barberor jag druckit. Viss reservation för extra plus om ek & beska tonas ned med åren. +

Relativt djupt rött. Klart fruktdriven, vinbär och blåbär i salig blandning. Riklig ek främst via körsbärskärnor/mandelmassa. Mediokert balanserat. Brister främst i en initial tunnhet som sedan går över i en något för utstickande syra. Främst ek i smak men ganska runt och fint. Ej spännande eller komplext men gott. Starkt 0

Djupt rött. Mörkt frukt, körsbär. Lätt flyktig snuskdoft av fis, försvinner efter 10-15 minuter i glaset. Rödare drag dyker upp allteftersom. Gammal bok och godkänd ekbehandling simmar också runt i glaset. Diskreta tanniner för att vara aglianico, bra balans. Ok längd där viss alkoholbeska gör att vinet inte upplevs vara helt i harmoni. Svagt +

Mörkt opaque med diskret blå kant. Plommon som badar i bra likör. Lite men mycket fin ek där bakom, bland annat via otända tändstickor. Drag mot tall. Choklad. Härlig doft! Bra balans med tydliga tanniner där syran möter upp fint. Tanninerna torkar ut men är inte helt omogna. Ringer kvar bra & en liten fin dos trä kan förnimmas. 2-3 år tills vinet är på topp. Min favorit och gruppens vinnare. ++

Djupt rödblå. Tydliga kemikalier, romrussin och grön paprika. Förutom romrussinen finns här också annan syltad och torkad frukt. Runt i munnen, dock en hel del hetta som drar ned betyget tillsammans med 'overdone' ekbehandling. Blir bättre efter rejäl luftning. Ok längd men inte så mycket mer. God men ej super. +

Mycket djupt koncentrerad rödsvart vätska med blå touch. Koncentrerat utseende och doft. Russin, torkad frukt, fin likör, choklad. Även smaken är ytterst koncentrerad. Om inte fullt så kraftigt som ripasson är även detta vin eldigt. Tanniner torkar ut rejält. Bra längd i en nästan helt sötmabefriad amarone. +(+)

Ikväll var Taurasin min klara favorit. Tätt bakom fanns Erse som var lysande härlig i sin tunna kropp. Speri's amarone är inte alltför långt bakom men får anses som långt ifrån prisvärd i sammanhanget. Utropstecken för Mezzacorona's Lagrein som bara kostar 66:-, om det så är ett tråkigt vin så kan det nog inhandlas igen för okynneskonsumtion.

onsdag 21 mars 2012

Duå kvarterskrog

4 viner från mindre producenter avverkas under kvällen till vällagad mat och i ett trevligt sällskap. Överlag välmatchat och intressant vinpaket.

Först ut ett mousserande på chenin blanc från Vouvray. Massor av grönska och mineral i ett källarutrymme, i princip ingen frukt. Väl snipigt och dominant syra. Kort i smaken. Kul att ha provat men inget att skriva hem om, producent och år okänt då intresset för denna lirare var tämligen lågt. 0

Härnäst kommer Pithon-Paillé Anjou -08 som serveras ur ett stycke magnumbutelj.
Kanariefågelsgul vätska i glaset, drag av honung både visuellt och nasalt. Massvis av passionsfrukt i honungsvirvlarna, rund och jättefin nos. Pigga och fräsa syror. Viss alkoholhetta och beska. Ringer kvar bra, delvis via etanol. Serveras tyvärr lite för varmt men ack så gott! Mycket starkt +

Michel & Stéphane Ogier, La rosine -10. Vin de pays, syrahbaserat. Blåröd i sitt utseende. Fullsmockat med kryddor, först ut julkryddsblandningen. Dissekeras sedan ned till nejlika, kanel och kardemumma. Mycket gräddig på nosen, anar gräddkola på ett charmigt och diskret sett i bakgrunden. Lite fräna rönnbär med drag mot det mörkare hållet, bär och frukt håller sig i bakgrunden. I munnen har vi bra balans där en fin syra gör mig riktigt glad, tanninerna är snarast återhållsamma. Ringer kvar bra men upplevs som väl ungt, kartigt och nästan lite grönt. +(+)

Återigen ett vin från Pithon-Paillé, 4 vents -10 presenteras till efterrätten. Även detta vin åt det mer framträdande gula hållet, en riktigt intensiv halmgulhet. Äpple, päron, apelsin och honung. Bra rundhet där syran möter upp sötman föredömligt. Jättefint! Den söta och härliga frukten finns även i munnen. +(+)

onsdag 7 mars 2012

Roagna och Grahams port



Roagnas Dolcetto d'Alba från -07 provas som så många gånger förr. En liten chansning att spara ett bra gäng Dolcetto i några år, framförallt då den är/var så lysande god i sin ungdom.
Den blåa nyansen är nästan helt väck vid det här laget.
Först av alla dofter dyker väl mogen och jäst frukt upp, inte så trevligt. Flyger iväg efter cirka 30 minuter. Nu finns här istället en härlig symbios av röd och mörk frukt. Läder, lite nagellack och calvados.
Som vanligt träffsäkert lätt i munnen, syran är hög och mycket härlig. Tanninerna där bakom är diskreta och fina som själva fan. Bra längd, intermittent viss beska i eftersmaken. Bra! Men som tidigare konstaterat upplever jag att vinet är ämnat för konsumtion senast 2011. +

Graham's late bottle vintage -06 är ett mycket opaquet blå-rött vin. Fullt ös från början med aceton i spetsen av en kemilåda. Där bakom kommer brandy, cognac och romrussin fram. Mörk bärighet och svagt blomster. En hel del etanol men ändock ganska inbjudande doft. Runt och fint i smaken, en touch av kakao. Ringer kvar bra, spritigt men ganska gött. Bra sällskap till bao, men inte något jag köper igen då sprit och kemi var väl dominanta och tog kål på frukten ganska effektivt. Borde bli bättre i framtiden. (+)

måndag 5 mars 2012

R & L Legras blanc de blancs


Champagne i form av Legras blanc de blancs N.V. dekapiteras och dricks upp en härlig vinterkväll.
Små fina bubblor i ljust gult vin. En del volatilt lösningsmedel, svag brödighet med inslag av citrus och faktiskt läder.
I munnen väl spritsigt men trevligt. Initialt mycket hög halt mousse och jag får tydliga cava-vibbar. Efter ett tag i glaset lugnar vinet ned sig mycket fint. Blir väldigt rund och fin i munnen, nästan lite fet. Bra, men inte exceptionell, längd. Känns ganska typisk för blanc de blancs, bra och värd för 299:- i beställningssortimentet! ++

Finca el puig

Cellers fuentes gjorde -04 ett vin vid namn Finca el puig, skapandet ägde rum i Priorat.
Djupt djupt blårött med rejäl fällning som dekanteras bort. Efter 4 timmar i karaffen vidöppen med mycket och koncentrerade mörka dofter. Gott om murriga kemikalier, frukt mot mörka plommon och lite svarta vinbär mot det torkade hållet. Läder och en del fat. Ganska återhållsam frukt överlag. Sammanfattningsvis stor kemilåda i fokus där frukt och fat håller sig i bakgrunden.
Något obalanserad där syran sticker ut litet. Vinet är ordentligt fylligt och bombar på framförallt i mitt. Vinbärsdrag även i smaken, riktigt långt men främst via lite otrevlig alkoholbeska. Även en finare kopp espresso dyker upp, ej sönderekat vilket jag var lite rädd för på förhand. +

lördag 3 mars 2012

Spinetta och A. Christmann


Il gentile di Casanova, -05 av La Spinetta. Klart röd. Läder, hallon och en mycket svag aning av körsbär, fat och pepparmint. Bra balanserat där vi har väl grova tanniner som ej är helt färdiga ännu. Bra längd som främst utgörs av fat, körsbärskärnor och lite alkohol. Gott och bra men tiden har ej (ännu) utfört något riktigt bra med vinet.

A. Christmann, basriesling -10. Mycket mycket ljus, nästan som vatten. Citrus, mineraler, fläder och gröna äpplen fullkomligt flyger upp ur glaset. Generalsnus via aningar av bergamott, vissa dra mot det sötare hållet.
Rejält stram syra, minimalt med sötma men perfekt för att inte helt slakta munnen. Svag alkoholbeska men på intet sätt störande. Som att suga på en citronindränkt sten! Överraskande bra näsa, något svagare i munnen. Perfekt till en räkpasta! ++