torsdag 20 december 2012

2009 Ridge Estate Cab


2009 Ridge, Estate Cabernet Sauvignon från Santa Cruz mountains köps in utan att ha testats då jag upplevde -08 som helt lysande. Lugnande och glädjande besked dök upp från Frankofilen häromdagen, kul! Äntligen dags för mig att testa. Vinet står jag för och det ingår i tävlingen hemliga flaskan, jag öppnar vinet på Måndag men har inte möjlighet att prova förrän på Onsdag på basen av jour.

Djupt lyxigt rött. Direkt ur glaset en härlig os av svartvinbärssaft och nickel med cassiskaraktär. Kryddor, ljus tobak och viol återfinns i glaset, bra uppbackat av en riktigt fin trähantering med rent virke och härlig fudge. Koncentrerat och ganska stort i doften. En del volatila drag med lösningsmedel utan att alkoholen (13,5% enligt flaskan) visar upp sig det minsta. Inte det minsta syltigt. Svalt men fruktigt intryck.
Kryddigt och härligt även i munnen. Tanninerna är riktigt goa dag 3, absolut påtagliga men fint uppvägda av syran. Mineraler dyker upp mot slutet. Vinet stannar kvar bra länge i munnen. Lysande gott, klart mer drickvänligt idag jämfört med föregående årgång där tanninerna var lite hårdare. Betyget i överkant. +++

Hårklyveri vilken av de årgångar jag testat som är bäst, men jag håller nog föregående år något högre. Kanske det blir ändring på det då jag provar nästa -09:a och får följa den från dag 1. Tack för att ni importerar Vinunic!

söndag 16 december 2012

2006 Feudi di San Gregorio, Taurasi


2006 Feudi di San Gregorio, Taurasi är ett mycket djupt rött vin med svaga blåsvarta stråk, knappt genomskinligt. Öppnas och provas av lite fort. Väldigt ekigt, lite spritigt och mycket tråkigt är intrycket jag får i Fredags. Det testades väl varmt, men va fan, lite mer hade jag hoppats på. Efter 2 dagar skall vinet testas igen, viss oro infinner sig då flaskan vistats i kylen tillsammans med carnitas, pico de gallo, guacamole och andra lena mjuka smaklösa saker. Phew, vid 16-17 grader är vinet mycket fint öppet med körsbär, plommon och härligt nyrostat kaffe. Volatila drag av nypon, blomster och lite tallar. Visst finns eken kvar, men fasen så mycket lugnare och finare den är nu.
Rejält stramande, frisk citronliknande syra och lite beska utgör stommen i en härlig smak som torkar ut munnen rejält. Matkrävande? Ja! Mörk frukt, nejlikor, glögg och en gräddig känsla avslutar, med god duration, vinets seans i munnen. Jättebra dag 3, ganska tråkigt dag 1. Mår bäst av några års vila. ++

torsdag 13 december 2012

2007 Ca' del Baio Barbera d'Alba


2007 Giulio Grasso Ca' del Baio, Barbera d'Alba Paolina är inköpt för cirka 3,5 år sen i Danmark. Här har jag ett mycket vackert vin! Härligt rött med minimal lila ton och en del transparens utan att se blaskigt ut.
Direkt öppet med en mogen fruktkomponent bestående av plommon, fina lilaröda körsbär och lite jordgubbar. Cognac och lite lösningsmedel bidrar med en härlig dimension i doften. Visst har vinet varit i kontakt med lite fat, nysågade och rostade plankor samt en klick mandelmassa.
I munnen hög syra som sticker ut ovan de ganska nedslipade och härligt avrundade tanninerna. Jättefina övergångar mellan smakens faser. Mynnar slutligen ut i en rund och fin eftersmak av bra, men inte exceptionell, kvalitet och längd. Sammanfattningsvis en jättefin barbera i modern tappning som är i toppform just nu. Perfekt till en bolognese efter längdskidtur! Dessvärre sista flaskan. ++

2006 Pio Cesare Langhe Nebbiolo



Transperent men ändock ganska djupt rött med minimal brun och blå kant.
Ganska knuten med ekstick av mandelmassa, kaffe och spår av björnbär. Även lite röd frukt, russin, gröna toner och lite sprit genom whiteboardpenna. Julmust dyker upp efter ett tag, återkommande och trevligt inslag som troligen kommer från faten. På toppen ligger frukt som är härlig, där under en del icke-integrerad ek och sprit. Efter cirka en timme lugnar sprittonerna ned sig ordentligt. Efter några timmar tonar även träbehandlingen ned sig vilket är väldigt positivt.
Frisk syra som står i rimlig relation till medelfylliga tanniner som är ganska kantiga och uttorkande. Julmust och spritigare toner kommer åter även i munnen där en liten dos svamp dyker upp vid enstaka tillfälle. Ok längd där lite beska träder fram. Betyget helt korrekt till en början, då eken lugnar ned sig kanske jag är i snålaste laget. Hade gärna följt vinet över några dagar då det antagligen fortsatt blivit bättre. Dessvärre hade jag bara ett glas och då får betyget bli starkt 0

Jag får detta glas helblint som del i vår tävling.
Jag cyklar runt bland syrah/shiraz, grenache, sangiovese, valpolicellablandning och barbera i första hand. 2006-2010. Så långt ifrån traditionell producent man kan komma. Inte 100% säker på ny eller gammal värld, magkänslan säger gamla. Vinet kan kosta vad som helst mellan 70 och 170. Efter en hel del vägande fram och tillbaks tror jag på en sent plockad barbera (russin och en ganska lugn syra) som fått sig en rejäl omgång i fat. Den lilla dosen svamp i munnen får mig att låsa fast vid Piemonte till en början.
Första chansning: Italien, Piemonte, Barbera, Villa Giada - Ajan Barbera d'Alba, 2009.
Feedback: Italien och Piemonte rätt.

Jahapp. Freisa? Nebbiolo? Dolcetto? Vespolina? Ingen står i mina ögon ut som riktigt trolig. Nebbiolo känns minst fel. Barolo? Nej. Barbaresco? Antagligen inte. Jag landar i att detta är en Langhe. Fontanafredda? Pio Cesare? Bägge lättillgängliga via SB, det var dock 2-3 år sedan jag provade bägge. Tror lite mer på Pio, läser på bolagets sida att romrussin finns i doften, alltså både sprit och torkad frukt. Vi kör på den!
Andra chansning: Italien, Piemonte, Nebbiolo, Pio Cesare Langhe Nebbiolo, 2008.


Kul! Det går fortsatt bra i tävlingen. Synd på missen av årtal, första magkänslan sa ca 5 års ålder. Dock enbart baserat på utseende, doft och smak ledde mig till att den var yngre.

tisdag 11 december 2012

Hemlig flaska

Tävlingen hemliga flaskan fortsätter, idag får jag ett okänt glas med vin och skall försöka placera det.


Olivier Leflaive, Bourgogne, Cuvée Margot 2010. Mycket transperent med varken riktigt ungt eller gammalt utseende. 
Bjuder upp till dans med härlig frisk rödfruktighet genom röda äpplen, jordgubbar, hallon, rönnbär och omogna svarta vinbär. Ett snyggt och inte minst diskret anslag av nagellack. Svagare kaffedoft kommer fram efter ett tag i glaset, en fin liten fimp visar upp sig som hastigast emellanåt.
Syran dominerar stort i smakens alla faser. Ganska runt med uttorkande och härligt stramande garvsyror där bakom, jag hade dock nog gärna sett dem lite mer framträdande. Rödfrukt utgör eftersmaken som är härligt sirlig. Stannar kvar i munnen i kortaste laget. Enkelt, rent och gott. Här funderas inte i 2 dagar då glaset tar slut på 30 minuter, ett betyg så gott som något. + 

Första chansning:
Pinot Noir/Spätburgunder, Tyskland, Pfalz, Matthias Gaul, 2010.
Druva måste ju vara Pinot Noir. Efter lite klurande håller jag fast vid det, differentialdiagnostiskt var jag inne på Nerello och Chiavennasca/Nebbiolo. 
Jag landar ganska fort i gamla världen. Frankrike, Italien, Österrike, Tyskland och Schweiz är de jag tänker på direkt. Bourgogne borde det inte vara, då hade jag velat haft lite mer komplext vin med en rejäl näve snusk i glaset. Annat i Frankrike? Fan vet. Jag får lite Tysklandsvibbar.
I det här läget har jag ingen aning hur jag skall gå vidare, istället klurar jag lite på vad jag/vi druckit förut. Matthias Gaul PN 2010? Läser min gamla anteckning, stämmer rätt bra överens med vad jag skrivit upp nu, om än inte till 100%. Jag ger vinet samma betyg, samma fokus på rödfrukt och lite fat men utan större komplexitet. Jag är inte alls säker men tycker det känns som en bra chansning. 
Årgång? Kan vara vad som helst mellan 2007-2011, inget i doft eller smak indikerar ålder överstigande 5 år. Jag drar till med 2010.

Feedback: Rätt druva och årgång. Fel land, område och producent.

Andra chansning:
Pinot Noir, Frankrike, Bourgogne, Olivier Leflaive Cuvée Margot, 2010.
Happ, kan det vara nya världen ändå? Nej, jag tror fasen inte det.
Kan det ändå vara ett vin från Bourgogne? Kanske ett lite enklare vin från området utan alltför mycket komplexitet och härlig svamp?
Vinet kommer väldigt troligt från SB, återigen kikar jag på deras utbud. Jag tycker vinet borde kosta 100-150:-. Plupp. Där dök Olivier Leflaive upp. Det kör vi på!

Identiska chansningar som min medtävlande med enda skillnaden att han satte årgång 2011 i första rundan istället för 2010. Kul omgång!

söndag 9 december 2012

Tant Anci och fröken Sara


Marimar Estate, Pinot Noir La Masia Don Miguel Vineyard 2008 beställs och hälls upp i glaset. Klart rubinrött med mycket driskret blå kant. Direkt öppet med mörkare frukt som är både syltig och färsk, främsta frukt i fokus är plommon. Där bakom kan lite rödfrukt skönjas, främst via syrliga lingon. Fat genom halvfint läder. Riktigt charmig med fruktfokus, visst fan finns det mer komplexitet att önska men det är ack så inbjudande.
I munnen härlig blåfrukt och mycket påtagliga (med tanke på druva) varma och ekextraherade tanniner. Apelsinliknande syra som balanserar upp ok, hade kunnat vara högra i min mening. Ekprägeln går på en tunn linje mellan att vara ok och för kraftigt tilltagen. En gnutta hetta av alkoholen och julkryddor kommer fram i svansen som är härligt rund och har både trevlig karaktär och längd. Betyget är generöst men jag kan inte låta bli då lite bröd och ost rundar av vinet väldigt fint. ++

Hade jag satt detta vin blint? Nya världen, antagligen. Pinot Noir, fan tveksamt.

Sammanfattningsvis trevligt, charmigt men ganska enkelt. Blir det en beställning på SB för 299:-? Knappast. Men gärna att jag köper ett till glas på mysiga caféet/restaurangen Tant Anci och fröken Sara.

fredag 30 november 2012

Ridge Geyserville 2010

Efter att ha blivit exalterad och erigerad av Ridge's Estate C.S. -08 kunde jag inte låta bli att köpa Geyserville 2010 då jag av slump sprang på den på det lokala bolaget. Första flaskan i den nya stående tävlingen "Hemliga flaskan". En mindre mängd vin i flaska/glas skickas ut till de två andra deltagarna. Vi räknar poäng under en termin i ungefärlig enighet med Munskänkarnas betygsprovningar, vi har 2 chansningar var. Första omgången står undertecknad Bäverjävel för.


Ridge Geyserville 2010 har ett härligt djup i ett ungt utseende med viss transparens, rött med lilablå tendenser. Direkt från kylen bjuder vinet på svarta vinbär, plommon och julkryddor där nejlika är i spetsen. Efter lite tid i rumstemperatur öppnar vinet upp med katrinplommon och russin bakom några härliga björnbär. Lite vanilj kan skådas från faten som annars inte är alltför dominerande utan snarast kompletterande med nämnda vanilj och nyhyvlat trä.
Lite av faten dyker upp direkt i munnen. Fina och påtagliga tanniner som vägs upp mycket bra av syran. Övergångarna är riktigtfina. Överlag mörkfruktigt med björnbär och fina fat som smeker på en bra stund i munnen, sista stunden utgörs av mysiga russin. Lite bröstvärme gör sig påmind men ingen egentlig spritsmak som kan uppfattas som störande, åtminstone inte vid ca 18-20 grader. Sammanfattningsvis riktigt mysig frukt, tilltalande kryddighet och ypperligt hanterade fat. Riktigt gott, ändock är det något som saknas. Lite skit, kött och annat gött hade nog renderat mer komplexitet och högre betyg. ++

Sammanfattningsvis relativt hands-off-arbete i källaren utan tillsatt jäst, vinet fick 13 månader på Amerikansk ek varav 10% ny. Mer finns att läsa om vinet här.

söndag 25 november 2012

4 bubbel och 4 söta


Nicolas Feuillatte, Champagne Brut extrem', N.V. Finare sprits i utseendet i ett ljust gult vin. Nötter, russin, torkad frukt via aprikos. En dos mineraler och vitpäron. Frisk, fin och fräsch doft som ger en del terrorirkänsla.
I munnen kruttorrt med mineralitet och minst sagt pigg syra. Citronpräglad med finfin längd och härliga små runda bubblor. ++
SB 329:-

Pol Roger, Champagne Vintage, 2002 Diskret bärnstensfärgat men också relativt ljust i färgen väldigt små bubblor. Brioche och baguette är det första som dyker upp i nosen. Pärondrag och mineralitet via flinta av hög kvalitet. Frukt via aprikos och persika av det ljusare slaget. Runt och fint i näsan.
I munnen rent av ljuvligt runt med bubblor som är helt briljanta. Nötighet och brödighet finns absolut på plats och är riktigt trevligt tillsammans med de lyxiga bubblorna. Svag etanol men ej störande. Riktigt lång, rund och brödpräglad eftersmak. Svagt +++
SB 448:-


Antonini Ceresa Prosecco la Robínía, N.V. Mycket ljust, närmast vatten med bara en liten skvätt urin i. I doften övermogen ananas, ingen påtaglig mineralitet. Efter några minuter tittar tutti-fruttigodis fram och dominerar doften. 
Trevlig i munnen med lite sötma, syran något för dold i detta bubbel med grova bubblor. Sjysst för priset och kan funka som apertif. Starkt 0
SB 85:-

Langlois, Cremant de Loire brut, N.V. Också ett mycket ljust vin. Präglat av syra på nosen, främst via citrusfrukter med citron som främsta frukt. En hel del skitigare än många av kvällens övriga viner.
I munnen klart högre och bättre syra än proseccon. Svag alkoholbeska men rätt bra. Också lite väl stora och ruffiga bubblor. Bra längd. +
SB 119:-


Domaine des Baumard, Quarts de Chaume, 2008 Ljust halmgult. Hallon, vinbärsblad, passion- och annan fräsch och nymogen exotisk frukt. Mineralitet påtaglig, främst via doft av pilgrimsmusslor. Stort, friskt och komplext utan tydliga botrytisdrag från första början. Någon svårplacerad underton ligger hela tiden och myser i botten av glaset, den både retar och triggar mig. Riktigt härligt!
Sött, men här finns en hög ljuvlig syra som skapar tämligen perfekt balans i vinet. Runt och med mycket bra längd där mineraler och frisk exotisk frukt simmar runt. Tveklöst bästa dessertvinet jag någonsin provat. Betyg i generösaste laget ++++
SB 419:-

Chateau Grillon, 2009 Honung och arrak i ett tydligt botrytispräglat vin. Passionsfrukt och blomster i en varm och småkvalmig doft.
Upplevs mycket sötare än Quarts de Chaume då syrorna inte alls står upp emot sötman på samma sätt. Ringer kvar bra och är ändå ett trevligt vin till de sötare desserterna som provas. Svagt ++
SB 128:-

Chateau Raymond-Lafon, 1997 I glaset finns en del koppar och gubbpiss, trevlig orange färg. Rökigare Sauternes med klara sherrydrag. Honung, övermogen frukt och lite saffran. Vinet upplevs (väl) oxiderat på näsan.
Sött med skaplig balans och en trevlig smak av russin tittar fram. Klart moget, i ärlighetens namn lite väl övermoget och oxiderat men spännande och ack så gott till rätt efterrätt. Lite spritighet via sherryvibbarna. Starkt +
SB 322:-

Chateau du Levant, 2009 (saknas på bild) Svulstigare och än mer kvalmigt i förhållande till Grillon, lite brödigt inslag som är rätt trevligt. Stråk av saffran dansar förbi i näsan.
Än mer obalans i syra-sötma axeln och upplevs som nästan provocerande söt. Längden är ok. Det är inget fel på vinet i övrigt och skämmer absolut inte bort sig till saffranstryfflar eller andra riktigt söta saker. Inte direkt komplext eller spännande men jag har inget problem att dricka det igen. +
SB 109:-

tisdag 20 november 2012

Rollan de By -09


Chateau Rollan de By 2009 avnjuts till kalventrecote och trattkantareller.
Färgen kan snarast liknas vid oxblod med blå kant. Första intrycket som osar upp ur glaset är präglat av källare och rostad ek, bakom skönjs mörk frukt. Doften mynnar successivt ut i svartvinbärsblad, punsch, lite tobak och ceder.
I munnen är det fint och inte alltför tungt med tanke på område, druvsammansättning och de nya faten. Tanninerna är härliga, uttorkande och ganska kraftiga. Lite bläck och en ansenlig mängd ek är vad som främst präglar smaken. Eftersmaken dras med ett fint anslag av päron och stannar kvar rätt bra i munnen.
Sammanfattningsvis Bordeaux- och vänstra stranden typiskt men lite för lätt på frukten och för tung på faten. Betyget är kanske i snålaste laget. +

fredag 2 november 2012

Fonterutoli 2007


Marcheso Mazzei, Fonterutoli 2007 är lilarött och ganska tjockt, en del ljusstrålar tar sig dock igenom. Stor kaffearom, plommon och mörka mogna körsbär är det första som osar upp ur glaset. Lite portvinstoner bidrar med en likörtouch av något eldigt slag. Överlag doftar vinet absolut gott men är ganska tillrättalagt med väl mycket ek.
Mörkt i munnen där syra och garvsyra följs åt. Träet och etanol lägger i en extra växel halvvägs in i smaken då lite beska och sprit tittar fram, inte helt olikt att suga på en spritpenna. Bra längd i en smak med en del mörk frukt som sakta övergår till kafferost. Tanninerna har börjat malas ned och är därför skapligt behagliga idag. Tveklöst korrekt och ganska gott, men också långt från att vara en höjdare då det är väl opersonligt. +

tisdag 23 oktober 2012

Dålig Dunn och en Scavino



2 flaskor Dunn Vineyards, Howell Mountain Cabernet Sauvignon 2007 beställdes från SB för några veckor sedan. Flaskorna anländer, jag hämtar ut en men skickar tillbaks och beställer en ny då lacken är söndertrasad och den blottade korken ser lite småskum ut. En ny flaska hämtas lite senare ut. Första provflaskan sprättas dagen en saftig tournedos skall inmundigas med diverse tillbehör. Förväntningarna är höga då de Napa cab's jag druckit av godkänd till bättre kvalitet nästan alltid gett mig gåshud.
Stora mängder fällning. Doften är bra men i ganska hög utsträckning fruktbefriad. Doften är rent av lysande i någon minut. Sedan kommer ett anslag av källare i dåligt skick, diskret pappdoft och den lilla frukt som fanns försvinner helt. Vinet smakas och är i munnen väldigt tanninbefriat med hög, stickande, och ofin syra. Flaska två öppnas, dessvärre slår samma obehagliga doft upp ur glaset efter en stund. I munnen är även detta vin ganska platt, surt och otrevligt. Korkar och lack inspekteras väsentligen utan anmärkning. Tråkigt, skumt och oväntat. Flaskorna lämnas tillbaks (i en stund av yttersta tacksamhet för SB's policy med avseende på retur), jag beställer inga nya trots att detta är ett vin som borde falla mig i smaken ypperligt. Kanske borde jag prova igen eller avvakta och invänta -08:orna i förhoppning om att de släpps på SB.

Innan vinet helt dömdes ut antecknades följande: Tjock blårött, mycket fällning i flaskan. Stor doft direkt vid öppnandet. Generöst blomparfymerat, lättare målarlåda och ett uns cassis samt annan mörk frukt genom plommon och björnbär. Diskreta källardrag, lyxigt runda och välhanterade fat på nosen genom fint kaffe och mikroskopiskt vaniljanslag. Källardragen växer efter 5-10 minuter och är ej längre lika trevliga...

Vinkällaren ligger på annan ort, det som finns hemma som kan matcha maten får bli en standardbarolo från -06 istället.
Paolo Scavino, Barolo 2006 är även det direkt öppet med ganska djup färg om jag jämför med diverse traditionella Barolos som druckits på senare tid. Färgen går i blodrött och ser ut att nyss ha lämnat det lilablå stadiet.
Nagellacksflaska, tjära, viol och lite russin är det första som dyker upp. Frukten går åt det mörka hållet men vissa rödare drag finns på plats. Nagellacksanslaget är i början störande, lugnar successivt ned sig fint och mer frukt samt ek får plats. Nyhyvlat och lackbehandlat träbord beskriver faten bra. Katrinplommon ackompanjerar tidigare nämnda russin, noter av brunt farit dyker upp.
Pigg syra, strama tanniner som inte domderar alltför mycket i början av smaken. Smidiga övergånger. Längden är bra men präglas delvis av hetta och fatbeska. Jag tycker att tanninerna blir mer framtädande efter någon timme. För mig dricks detta vin bäst efter ytterligare några år i källaren trots en del publikfrieri. Betyg kanske något generöst, förklaras kanske av glädjen över ett korrekt vin utan alltför stora förhoppningar. ++

onsdag 17 oktober 2012

Nivole


Michele Chiarlo, Moscato d'Asti, Nivole 2011 är en ljus och lätt bubblande varelse.
Generöst med mogna fina päron och päronsplit där vanilj kan skönjas. Svag not av regning stenklippa. Jag får försiktiga botrytisvibbar, ställer mig dock tveksam till att druvorna i praktiken angripits. 
Sött, som bara den. Syra finns och är minst sagt nödvändig, hade i min smak kunnat vara än högre. Runt och fint med noter av päronsplit även i munnen. Längden är inte särskilt märkvärdig men den skämmer inte riktigt ut sig heller. Trevligt litet vin. 
Dricks med god behållning till efterrätt bestående av plättar och jordgubbar. Nästa gång gör jag en päronsorbet som kompanjon. Testar även en sipp till toast med löjrom från Kalix, inte helt otippat en dålig kombo. +

söndag 14 oktober 2012

Några Barolos och ett Eiswein


Poderi Aldo Conterno, Barolo Cicala, 2006. Klart rött med en ytterst diskret blå kant. Direkt vid öppnandet osar en fin parfym med både blomster och trevlig målarlåda upp. Vidare hittar några tryfflar sin väg till ytan. Eken är mycket fin och finns där fint i bakgrunden. Violer och härlig mineralitet via lite play-doh-lera.
Ordentligt tilltagna, omogna, rejält uttorkande men skitsnygga tanniner. Knivskarp syra är där och balanserar upp riktigt fint. Mineraliteten återfinns även i smaken vilken är rund, stannar kvar väldigt väldigt länge och är uppbygd av fina frukter snarare än kraftig ek. Det känns som att detta vin skulle vinna med 10+ år i källaren, det är stort och jävligt fint. Passar ypperligt, och lugnas ned något, till en riktigt fint bit ren, murklor och rotsaker. +++

Fontanafredda, Barolo Serralunga d'Alba, 2004. Klarrött med tegelkant, diskret åldrat utseende. Jordgubbssaft bolmar ut ur glaset. Ek påtaglig men utan att bli alldeles för mycket, inte lika elegant som i vin nummer 1. Gräddkola som sveper in lingon, jultoner genom nejlikestoppade apelsiner och salmiak. Under flaskans liv (ca 5 timmar) slår det mig hur Önos jordgubbssylt och saft fortsätter att ösa på i glaset. Börjar för mig kännas som en ganska typisk markör för detta vin i moderna årgångar.
I munnen mesigare tanniner än väntat, visst har de mognat och slipats lite men vinet känns som ämnat för relativt tidig konsumtion. Överlag bra i munnen, inget som sticker ut. Godkänd, men ej briljant, eftersmak. Starkt +

Roagna, Barolo Vigna Rionda, 2006. Har samma klarröda utseende med brun kant som Fontanafreddan. Här doftar det häststall och källare, nästan stinker. Djupt inne i källaren hittas rödfrukt med körsbär i fokus, men visst finns här även en och annan liten fin jordgubbe. Kaffe, läder och en liten ros hittas också åt. Överlag är de funky tonerna väl påträngande första timmarna, efter 4+ timmar lugnar den ned sig och vinet blir hela tiden bättre och bättre.
Klart uttorkande, välbalanserat och med bra längd. Upplevdes först som lite snipigt och att något saknades, dessa tankar försvann med luftning. Är idag mycket bra med luftning, kommer nog bli lysande. ++(+)



Ruppersberger WZV Hoheburg, Linsenbusch Riesling Eiswein, 2009. Mycket ljust citrongult. Extremt tydlig Rieslingnäsa utan minsta antydan till botrytis. Ananas, mineraler och lite citrus dominerar i luftrummet.
I munnen härlig syra och påtaglig sötma som möts bra. Lite ihåligt i mitt men klart fint, gott och med bra längd. Starkt +

söndag 7 oktober 2012

Har du dött nu, din jävel?

Roagnas Dolcetto d'Alba 2007 provas för x:te gången. Jag har tidigare tyckt att det börjat gått utför varpå jag ställer mig frågan om vinet nu är terminalt och håller på att avlida. Suget dök upp som en blixt från klar himmel då några levain's avbakades i ugnen.


Semi-moget utseende med härlig transperens och nu total avsaknad av blå-lila drag.
En härlig parfym som direkt öppnar upp med viol, andra lila blommor, lite lim, syrliga hallon och på djupet grävs, med viss möda, en fin ekhandling upp. I doften dyker även körsbär och ett uns mineraler från salmiak.
Lätt lätt vin i munnen med små nafsande mogna tanniner och frisk citrussyra. Lite mineralsälta dyker upp och utgör tillsammans med trä grunden för en eftersmak med av absolut godkänd längd.
Idag inte bättre, men ej heller sämre jämfört vid lanseringen. Bara lite mognare och lättare. Tveklöst bättre än de senaste 2-4 gångerna jag druckit vinet. Får mig att tänka på oturlig flaskvariation eller eventuellt tunnelbeteende? Resterande flaskor kommer nog drickas upp inom några månader. ++

söndag 30 september 2012

Domaine Santa Duc Gigondas

Domaine Santa Duc, Gigondas 2007 plockas fram ur källaren. Används som glädjeämne under tiden 50+ liter trattkantareller rensas, ett inte alltför roligt arbete som tog cirka 2 timmar. Spännande att se vart vinet står idag.


Relativt opaque men ej heltjockt med blåaktig kant. Det första som slår upp ur glaset är fint syltade björnbär och körsbär. Relativt mörkt fruktdrivet på näsan men här finns toner från andra register. Likörcognac, kaffe och häststall bidrar till en bra sammansatt doft som dock är lite spretig och burdus. Lite blomster dyker upp, gangstern bredvid mig preciserar dessa till kaprifol, men jag undrar hur fan kaprifol egentligen doftar? Detta tolkas i vart fall som en del i den berömda garriguen.
I munnen ett klart fylligt vin med mastiga snygga tanniner och en hög syra som möter upp ypperligt, även här något burdust. Lite peppar kan anas. Bra längd och eftersmaken är riktigt rund och har en mysig fudgeprägel till skillnad från det initiala bombardemanget.
Dracks senast för ca 1,5 år sedan och har sedan dess blivit bättre integrerad men vi är inte framme riktigt än, de 15% är klart bättre invävda idag. Har endast en flaska kvar och den har stoppning för att bäst avnjutas om cirka 5 år. Mycket bra till en redig och gräddig svampmacka, Parker med sina 94p hittar dock något i detta vin som jag inte riktigt gör ++

lördag 29 september 2012

Restaurangbesök - Sassella Le Tense

Inför kvällens restaurangbesöks sprättas en flaska av mindre typ från systemets ordinarie sortiment.

Jeanmaire Champagne Cuvée Brut N.V. sprättas, ljust ljust citrongult med ivriga små bubblor.
Öppnar upp bra med fokus på äpplen med svag pärondoft, en del mineralitet och rostat bröd. Ganska snabbt tar brödtonen överhanden i glasen och så värst mycket komplexitet kan jag väl inte säga att här fanns.
Pigg syra och spritz, citron och äpple i munnen. Lite ihåligt och spritigt i övergången till eftersmak. Att alkoholtonerna slår igenom trots bara 12% känns lite tråkigt. Sammanfattningsvis tycker jag ändock att vinet är ok. Håller tveklöst Pol Roger högre i klassen och denna flaska kommer nog inte köpas igen. 0


Sassella Le Tense från Nino Negri 2008 hälls upp i glasen på restaurang Mezoyo i Sundsvall. Skall ackompanjera min tournedos med tryffelpolenta och kalvsky. 
Ljust tomatröd med brunorange kant, rejält transperent. Jag blir lite orolig att vinet skall vara dåligt då det snarast ser ut att vara från sent 90-tal och inte från 2008. Mina farhågor stillas ytterst fort då vinet är toköppet och bjuder på en ganska typisk nebbiolo/chiavennasca-näsa med fokus på rödfrukt, diskreta rosor och en del fint osande lösningsmedel. Hallonbåtar och lingon är främst vad som driver frukten framåt. Ganska tydlig ek-kakao men inte så jag stör mig i början, efter någon timme tar den dock över scenen mer och mer. 
I munnen har vi en fin balans med fin hög syra och lite tama snälla tanniner. Känns onekligen svalodlat. Otvivelaktigt gott men också lite tråkigt. Svag ek- och spritbeska skickar ut vinet i en eftersmak som är av bra längd. Vinet tämjs och är riktigt bra till maten. En ny trevlig bekantskap, dock med vissa skönhetsfel enligt mig. +

Mycket trevligt restaurangbesök där bra mat, vettigt prissatta viner och en trevlig sommelier lyfter upplevelsen. 

fredag 21 september 2012

Vinet och miljön


Underhållning under tågresa från ett kallt Norrland till ett än kallare Stockholm. 
Skriven av Britt och Per Karlsson som ligger bakom BKWine: "Vinet och miljön - Ekologiskt, biodynamiskt och naturligt".


Boken inleder med historik, demografi och beskrivning av grunderna såsom jord, rötter, gödning m.fl.. 
För mig en intressant, och nödvändig, introduktion som följer en tydlig röd tråd. 
Texten fortsätter med sjukdomar, olika skadedjur och skademekanismer samt bekämpningsstrategier mot ovan nämnda dysterheter inom ekologisk-, biodynamisk- samt konventionell odling. 
Vidare avhandlas, tämligen minutiöst, regler och förhållningssätt inom de olika grenarna av vinjordbruk. Även arbetet i källaren och diverse problem och brister i regleringen av detta diskuteras. Boken avslutas med en presentation av ett gäng producenter, deras åsikter och erfarenheter samt en del provningsanteckningar. En välkommen och lättsam andra del som av förklarliga skäl har sitt fokus riktat mot Frankrike. 

Överlag är det en välskriven, lättläst och högst informativ bok. Relativt många, adekvata och oftast vältagna bilder ackompanjerar texten på ett fint sätt. Som tidigare nämnt följer den även en röd tråd på ett bra sätt.
För mig är boken ett stort plus och utropstecken. Främst kanske för att jag innan läsning hade minst sagt dålig koll på vad de olika begreppen och odlingsstilarna innebar. Författarna lyckas bra med att skriva boken utan att tydligt förespråka det ena eller andra tillvägagångssättet. Vidare får jag känslan av att de, som sig bör, har utfört ett grundligt researcharbete.
Jag har ej tidigare läst något av Per och Britt, denna får mig dock att vilja läsa något av deras äldre verk. 

Innan jag läste boken var jag tämligen obrydd hur vinmakaren arbetar i sin gård och källare så länge slutprodukten är bra. Efter läsning har jag nog egentligen samma inställning men jag har några till typer av vin är sugen på att prova. Inte minst hålla utkik efter eventuella ekologiska- eller biodynamiska certifikat på framtida flaskor och då använda boken som uppslagsverk för vad just detta innebär. 

Ska jag nämna något negativt är det en sak jag i efterhand kommer att tänka. I bytet mellan avsnitt upplevde jag 3-4 gånger att man repeterade nyligen utskriven information. Det förstörde dock inte helhetsupplevelsen av boken och det rörde sig om 1-4 meningar åt gången. Inget jag hade tänkt på om jag inte sträckläst skapelsen. I grund och botten vet jag inte om jag önskat det på annat sätt, jag tänker på den framtid då jag kommer slå upp något och kanske inte vill bläddra bakåt för att förstå sammanhanget. 
Någon enstaka bild upplevdes som intetsägande eller ofokuserad. Den absoluta majoriteten bilder var både bra och passande, ofokuseringen tror jag egentligen har att göra med dess tryckta form och inte bristande bildkvalitet.

Rekommenderas till alla som inte har stenkoll på de olika tillvägagångssätten men vill läsa om dem och/eller ha som uppslagsverk.
Finns för 293:- hos bokus samt 297:- hos adlibris

tisdag 18 september 2012

Blandad kompott


Lanzerac classic 2005 är en bordeauxblandning från Stellenbosch. Provas helblint på egen hand.
Blodrött fint vin med brun kant. Doftar ymnigt direkt ur glaset med päron i cognac, russin, plommon och en touch av portvin. Pepprigt med diskret grön chili/paprika, läder och en gnutta vanilj.
I munnen pigg syra, vinet upplevs som klart uttorkande. Syrran stannar bra i munnen och gör mig glad. Lite ek och syrapräglad eftersmak som är av bra längd. +
Blint placerar jag vinet som svalodlat från nya världen. Sydafrika, shirazblandning med pinotage från 2003-2005. Är initialt inne på cabernet franc men tycker inte det är renodlat av den rasen, hittar inga associationer till sauvignon varpå bordeauxblandning helt släpps.


Cascina Ballarin, Langhe rosso, Cino 2008 är inköpt i Danmark och har spenderat några år i min källare.
Ej helt klart i glaset, också blodrött men utan tydliga sekundära färger. Stall och blåfrukt är det första som slår mig. Likör, svavel från tändsticka och ett eventuellt blåbär. Ger ett skitigt intryck där syrénbuske tittar fram efter påpekande från bordskamrat.
Det skitiga går igen även i smaken. Fin hög syra med surdegstouch. Tanniner klart med men ganska nedslipade av ålderns tand. Bra längd. Fint moget idag. +

Domaine de la Janasse, Terre de Bussiere 2007 är rött med snarast diskret lila kant. Yppig rödfrukt med framförallt körsbär och lite jordgubbar. Mörkare drag därunder av choklad och marsipan.
Initialt fint och tyglat, mot mitt drar smaken igång med både syra och tanniner som gör sig påminda. Tanninerna drar ifrån och dominerar mot sen mitt där ursprunget till tanninerna känns klart ekpräglat. Viss beska och uttorkande effekt i sen mitt. Alkoholen slår igenom litet i just denna fas. Bra längd men ej heller här exceptionellt bra. Bäst till maten, tråkigare på egen hand jämfört med Cino. +

måndag 17 september 2012

Goddag hösten...

Svalt, blött och en gnutta dystert. En större sats gryta och ett bröd tillagas för att glädja våra kalla och våta sinnen.


Till grytan serveras Chateau d´Angludet 2004. Tidigare inte omskriven här, men senaste pavan testades för ca 2 år sedan. Roströda drag i ett relativt transperent vin. 
Omedelbart osar det upp ur glasen. Det första som träffar luktbarken är lite rostade träbitar och en mjuk fin, och ganska diskret, dos av fudge. Svartvinbärssylt, kaffe och en lite animalia. Mogna päron, dill och farinsocker tittar fram efter någon timme i glaset.
I munnen är vinet klart balanserat där kaffe och lite frukt dominerar smakmässigt. Det är utfyllande och klart oblygt. Påtagliga och fint nedbrutna tanniner är idag i toppform, tror inte de varit finare tidigare och vinet kommer nog ej heller bli bättre med tiden då det skulle tappa balansmässigt. Mycket fin längd där löv och lite mognadstoner finns kvar en bra stund. Inget jättemärkvärdigt men en lysande kompanjon till gryta en mörk Septemberkväll. Sista flaskan. Den osande doften, fina balansen och den bra längden renderar ++ 


Kourtaki, Muscat, Samos N.V. inköpt i Houston, av alla ställen, korkas upp till cheesecake och några ostar. Inga anteckningar finns men vinet serveras vid ca 10༠C och ur minet vill jag minnas ett ljusgult vin med bärnstensdrag. Fullpackat med honung, aprikos och blommor. Efterhand kommer specifikt tulpannoter fram mer och mer. Inte alltför komplext men ack så gott att sitta och sniffa på. 
I munnen barkar det iväg med fortsatt tydliga honungstoner och en hög sötma som inte alls balanseras upp av syra. De 15% alkohol är inte helt invävda i övrig struktur vilket gör det lite spretigt. Vinet mynnar ut i en desto mer harmonisk eftersmak där blommor och honung lever i trevlig symbios utan att något tar över. Passar briljant både till Rosinin och kvällens kittost. Absolut gott och jag njuter i fulla drag, kanske inte så mycket av vinets kvalitet då jag stör mig på både syraavsaknad och alkoholstick. Utan snarast på grund av mycket trevligt sällskap och att jag nog är en sucker för dessertviner generellt. Starkt 0

lördag 8 september 2012

Cascina Ballarin

Cascina Ballarin är en familjeproducent som hållt igång sedan 1928. En av deras 2 barberor avnjöts igår kväll till lite blandade godsaker. Jag ser att Johan Lidby importerar, dock ej just Pilade som vi råkar ha på bordet. Tidigare provat här.

Cascina Ballarin, Barbera d'Alba Pilade, 2006. Är rubinrött med början till moget utseende, stråk av både blått och brunt. Fullkomligt osar ur glaset direkt vid öppnandet. Kaffe och nagellack är de första pigga tonerna. Multna löv och frukt visar sig ungefär lika mycket i glaset. Frukten består främst av fullmogna körsbär, annan rödfrukt utan närmare specifikation och plommon. Efter några timmar drar frukten mer mot röda vinbär och katrinplommon. Moget och fint i doften utan att vara överväldigande häftigt.
I munnen hög maffig syra, snälla mogna tanniner. Den första kontakten i munnen är härlig, efter bara några sekunder kommer en mer ekpräglad ton fram tillsammans med en mindre del alkoholbeska som tacklar av i början av eftersmaken. Detta gör att vinet känns ganska matkrävande idag. Ju längre vinet finns i glaset ju mer tar träbehandlingen över, konstigt nog. Hur som helst ett gott och trevligt vin. Detta var sista flaskan. +

Inköpt 2010 i Danmark för 150DKK.

torsdag 30 augusti 2012

Bonny Doon

Bonny Doon Vineyard, Le Cigare Volant 2005 från Santa Cruz mountains serveras helblint till kvällens renstek med gul- och trattkantarellssås. 


I glaset relativt transperent rubinrött vin med drag av både brunt och framförallt blått. Öppnar upp omedelbart med läder, källare och en del frukt. Frukten preciseras till blåbär och hallon. Snyggt sammansatt doft med komplexare drag.
Slankt och ypperligt balanserat. Tanninerna fina och nedsmälta men absolut inte för mesiga. Syran möter upp/överröstar garvsyran fint. Ringer kvar mycket bra med härlig bärkompott. 
Vinet har en sval profil, innehåller 13,5% alkohol enligt flaskan och är idag perfekt moget för min smak. ++ 

Blint är jag i Chateauneuf med årgång mellan 2004-2006. Omöjligt att jag (ens i fortsättningen) sätter detta vin som annat än från Frankrike. Jag måste nog både läsa och dricka mer. 
Innan avslöjandet reserverar jag mig även för Barbaresco, utan närmare specifikation av producent. Varför jag eventuellt hamnade där vettifan, särskilt rationellt känns det inte med tanke på vad jag fann i glaset. 

måndag 20 augusti 2012

Den gode Aldo...

Poderi Aldo Conterno, Barolo 2007 bjuder upp till dans. Instegsbarolo från relativt varma -07 testas på egen hand och till lite charkuterier.


Rubinrött transperent med både blå och bruna drag. Direkt öppet med omfamnande härliga björnbär. Rödfruktighet i form av jordgubbar kikar fram. Diskretare drag av jord och tryffel tillsammans med nyans av lättflyktiga lösningsmedel.
Väl balanserat med riviga tanniner, ej på något sätt otrevliga utan riktigt fint gjorda. Syran möter upp fint, liköraktigt i mitt. Ringer kvar väldigt bra med fin ektouch. Riktigt jävla gott. Betyg i underkant, reservation för ett plus till med några år på nacken. ++

lördag 18 augusti 2012

Manchester United


Joseph Drouhin, Chassagne-Montrachet 2009 har en gyllene och inbjudande ton. I nosen är vinet direkt öppet med en hel del exotiska drag och mineraler. Det exotiska består främst i persika, här finns även en del päron. Rund och fin doft där eken finns, är snygg och är fint inbakad.
Riktigt bra balanserat, fylligt med pigg syra som balanserar upp det feta som lätt annars kunnat bli för kvalmigt i detta vin. Fin längd med härlig syra och sten. ++


Manchester United N.V., inköpt av min närmsta härliga vän för 7 år sedan i Spanien för ca 10€. Har lagrats stående i ett skafferi. Misstänker att någon köpt ett 1-2€ vin, avlägnsat etiketterna för att sedan måla dit Uniteds logo med lite fina färger. Nu jävlar åker vi.
Rött med ganska kraftiga bruna inslag. Liiiiite frukt finns bevarad men det mesta i doften är våt karton, smutsig källare, mögel och Madeiravin.
I munnen surt, inte en enda tannin kvar. Medel eftersmak med lite sunkiga och snuskiga drag. Vi har svårt att sätta i oss mer än 1-2 munnar. Jag fruktar inte för mitt liv men detta är inte särskilt gott, däremot jävligt festligt och kul. Kommer ej köpa på mig om det hamnar färdiglagrat i BS. --

fredag 10 augusti 2012

Ioppa -97 och -99


Bägge korkar ser påverkade, men absolut inte sjuka ut. Yiiipppiiii

Ioppa, Ghemme -97 är transperent brunrött helt utan blå drag. Ganska slutet där gammal vinkällare är det första jag känner. Med lite vilja och tålamod tittar tjära och lite lösningsmedel fram. I övrigt ganska stängt och tråkigt. Ingen frukt.
I munnen klart syrligt. Uttorkande men tanninerna är knappt detekterbara. Blaskigt och håller inte länge i munnen. Kul, inte gott och ganska muggigt. -

Ioppa, Ghemme -99 är något opaque och inte alls lika brun. Initialt sunkigt och slutet. Ekstick och spritpenna. Tryffel. Här kommer lite, med betoning på lite, frukt fram efter ett tag i glaset. Åt det röda hållet men närmare artbestämning är svår. 
I munnen klart bättre balans där syran är dominant men tanninerna finns åtminstone att finna åt i detta vin. Ringer kvar bättre men inte bra. Starkt 0

torsdag 9 augusti 2012

Louis Jadot Beaune 1er cru 2004



Louis Jadot, Beaune premier cru från 2004 ser ut som hallonsaft och luktar som färska hallon. Massor av härliga hallon! Lite mognadstoner där småmultna löv tittar fram. Kryddor. Närmare bestämt julkryddor. Än noggrannare preciserat nejlikor. Målarlåda och diskreta tranbär är de sista som hittar fram.
I munnen härlig syra med lite drag i. Tanninerna är inte så många, som sig bör, och heller inte så fina. Upplevs snarast som något kantiga. Bra balans men inte är det något jättestort fin. I mitt något ihåligt där frukt, löv, likör och lite sprit tittar fram. Bra längd på eftersmaken som är något ekpräglad. Näsan är riktigt bra och PN-typisk, sprit och ihålighet tar ned intrycket. Starkt +

fredag 27 juli 2012

Scalabrone och Ridge estate


Tenuta Guado al Tasso, Scalabrone -11 är ljust rosa med inslag av aprikosartad färg. Tämligen lik hallonsaft. Obehaglig jästdoft, försvinner efter 5 minuter i glaset. Lättare drag av kola och jordgubb. Starkare toner av passionsfrukt och sura hallon med en mineraltouch. Ganska stängd initialt. I munnen klart syradrivet men ändå runt via kolan, syran är i det snipigaste laget och inte alldeles briljant. Visst finns det lite mineraler och stentouch även i munnen. Ringer kvar ok. Charmigt och enkelt.
Visst saknas komplexitet och personlighet. Men, den höga syran, ingen egentlig spritighet och avsaknaden av sötsliskiga förstörande drag höjer vinet. +

Ridge Cabernet Sauvignon estate -08 är å andra sidan svår att se igenom i sin härliga bläckfärgade röda utstyrsel utan alltför mycket blåa toner. Det första som slår mig är en inte alltför trevlig dos skumbanan. Bakom denna ses en härlig och fin puré av svarta mogna vinbär. Ceder, tobak och lite andra skitigare toner, utan närmare specifikation, tittar fram. Florala diskret mintiga toner, hittar inte åt några egentligt gröna toner i övrigt. Snyggt fatat där en del kaffe och choklad tittar fram. Fan, det här luktar riktigt gött och jag blir lite snurrig av de svaga tonerna av alkohol som puffar upp. Upplevs överlag som solbakat men inte helstekt. Fin sylt som absolut inte går överstyr som så många andra.
I munnen runt och rejält fylligt, tanninerna är fina, många och inte alltför ruffiga. Syran stöttar upp bra jämfört med många andra jänkarcabs jag druckit, och därigenom klart bättre balanserat än de flesta andra. I mitt tittar lite fin rödfruktighet fram. Ringer kvar mer än godkänt med en rund och härlig känsla av kaffe. Riktigt gott idag, men visst fan blir det bättre om några år då tanninerna får slipas ned, eken integreras ytterligare och ännu lite mer skit kommer fram. Idag klart matkrävande. ++(+)

Ridge är inte direkt sämre dag nummer 2. Snarast än bättre sammanvävd i doften. Tanninerna upplevs, något oanat, som lite grövre. Spännande att se vart detta vin tar vägen med några år till på nacken.

tisdag 17 juli 2012

Hotell Södra Berget

Restaurangbesök i Sundsvall. Med tämligen magnifik vy avnjuts kvällens 3 rätter och viner. Överlag var nog maten vad som gav bestående intryck denna kväll frånsett ett enkelt, men riktigt gott, dessertvin.


Red Truck Pinot Noir från 2009 ackompanjerar den rökta ankan.
Klart röd med inslag av blått. Rödfruktighet med framförallt hallon i all sin prakt. Volatila drag av läder, salmiak och dessvärre lite sprit. Rökigare nyanser tittar fram vilket är trevlig till ankan. I munnen hög fin pinot-syra där tanninerna står helt i bakgrunden. Vad som backar upp syran är snarast sprit och inte tanniner, blir på detta sätt något ihåligt. Inte särskilt bra längd. Lyfter sig ordentligt, men inte nog, till maten. Tråkigt med spritdoften och smaken, inte minst ihåligheten. Annars trevlig och ganska typisk PN. Starkt 0

Saronsbergs Provenance Rooi 2010 är en bordeauxblandning från det glada Sydafrika. Serveras till en rib-eye med briljant rödvinssky.
Inte helt otippat bra mycket djupare i nyanserna, snarast mörkt blå-röd. Cassis i likör. Nyligen nedhuggen ek i en generöst tilltagen fatbehandling. Även detta vin med, tyvärr, en del etanoldrag. Bra balans initialt, i mittsmak river dock tanninerna igång och de är inte helt angenäma då de är tämligen ekpräglade. Spriten tittar fram, och döljer sig ganska snart igen. Bra längd och eftersmaken är riktigt trevlig. Väl ekat och inte alltför unikt. Starkt 0



Alain Brumont gör ett vitt dessertvin på Petit Manseng vid namn Brumaire 2007.
Det första som slår mig är dess mycket djupa gula färg. Blomster i massor där fläder är mest framträdande. Kaffestick och botrytis. Doften är inte alltför komplex men ack så ljuvlig.
Initialt övermogen exotisk frukt i smaken. I mitt övertar en känsla av gräddigt omfamnande. Här saknas lite syra i min smak. Ypperlig längd där gräddkänslan övergår i en gräddkolasmak som hänger med bra länge. I sin härliga enkelhet kvällens bästa vinupplevelse. Syrabristen får mig att tänka att betyget kanske var väl tilltaget. Men va fan. Svaga ++

Det sista (och enda vinet jag ens eventuellt kommer köpa igen) finns på SB.

torsdag 31 maj 2012

Zenato Ripassa och Gran Reserva 904


Gran Reserva 904 -97 från La Rioja Alta dricks återigen. Brunrött, med betoning på brunt, genomskinligt vin. Moget utseende utan särskilt mycket fällning.
Svaga toner av röd frukt finns kvar. Vad som klart dominerar är mogna drag av gammalt bibliotek, åldrad läder samt lite härligt sunkiga volatila puffar. Dill och dov lakrits.
Här finns inga tanniner kvar, hög syra som först är trevlig men som i mitt tyvärr blir alltför vinägerlik. Ringer kvar skapligt men inte som förr och nu främst via vinäger och dill. Riktigt bra doft, dålig smak. På väg utför och klart sämre än senast (viss reservation för flaskvariation). 0

Zenato's Ripassa från -08 provas till den grillade maten. Som natt och dag jämfört med den åldrande Riojan. Tjockt opaque där det röda dominerar men en blå kant återfinns. I näsan något oväntat sluten initialt, vad som dock finns där nere i glasen är mycket mörk frukt där russin och fikon regerar framför en touch av ek. Efter 20 minuter blommar doften ut, tyvärr dock mest bara med sprit i nos och i mun. Ytterligare 20 minuter senare går spritdoften i regress och de initiala frukterna hittar tillbaks, nu något bättre sammansatt.
Från början välsammansatt där syran står upp riktigt fint mot de lite kantiga tanninerna. Ringer kvar bra med härlig mörk frukt utan att bli för syltigt. Tyvärr ändras smak bilden och blir senare kvalmig och syltig då syran står tillbaks mer. Fortfarande helt okej dock. Hade vart väldigt trevlig med din "senare doften" och den "tidigare smaken". +

fredag 18 maj 2012

Les Setilles och Napa Cab


Olivier Leflaive Bourgogne Blanc Les Setilles 2010 är, för druvan, oanat ljust citrongul. Det första som osar upp ur glaset är vit tropisk frukt, vid närmare dissektion bestäms frukterna till persika, ananas och passionsfrukt. Bakom frukten finns rejält med mineraler och den något mindre tropiska frukten vitt päron kan skymtas efter påpekande från bordsgranne. Ek kan anas via djurskinn/fäll. Hårigt och härlig.
Hög, härlig och frisk syra som möts upp fint av eken som tittar fram först i mitt. Smörtonerna hittas inte åt i näsan däremot kan de anas i munnen. Svag beska i mitt/eftersmak, alkohol eller ek som etiologi är högst oklart. Den tidigare nämnda syran gör att det vattnas rätt ordentligt och under lång tid i munnen. Eftersmaken ringer kvar bra länge med ett härligt kittlande från mineralerna. Riktigt gött men jag vettifan om jag inte placerat detta som en svagt atypisk Riesling blint. Gör sig tveklöst mest rättvisa till kvällens gäddqueneller. Svagt ++

Louis M. Martini, Cabernet Sauvignon Napa Valley 2007 dyker upp på bordet. Mörkt och opaque med en lilablå kant. Mörkt fruktig med björnbär och plommon i spets, några cassistoner hittar jag inte åt. Inte något riktigt avskräckande exempel, men balanserar och ramlar precis över gränsen till att bli lite för syltigt för min smak. Fathanteringen är riktigt trevlig på nosen där vaniljen kan skönjas på ett trevligt sätt. Inga 'sunkigare' toner men nog fasen tittar en liten grön paprika fram.
I munnen initialt fint med minst sagt drickbara och inte överdådiga tanniner. Svag eld och fat dominerar bilden senare i smakens faser. Tveklöst saknas här lite syra enligt min mening. I munnen blir det väl saftigt och opersonligt. Lite nejlika hittas åt i eftersmaken som i övrigt är ok. +

torsdag 10 maj 2012

Late harvest riesling och champagne


R & L Legras N.V. blanc de blancs dricks till 2 av kvällens 4 rätter.
Vackert ljusgul med initial jästdoft. Som tur är vädras jästen bort ganska fort, kvar finns en svag dos citrus och bröd i massor. Briocher och baguetter dansar jämsides med lite oxiderade och unknare toner i form av svamp och annat härligt snusk. I munnen pigg syra, även här tittar svampen fram lite snyggt bakom en massiv vägg av mousse. Ypperlig längd där brödigheten spelar första fiolen. Efter ett gäng minuter väl kylt i glaset då bubblorna lugnat ned sig slås jag återigen av att denna champagne är väl värd sina pengar. Upplevs snarast som årgångschampagne med några år på nacken. ++

Miguel Torres late harvest riesling 2007 från Chile och Curico Valley serveras med en mastig chokladtårta med havtornsmousse.
Färgen beskrivs bäst som en blandning av bärnsten och flytande honung. Även i doften finns honungen. Här med härliga inslag av aprikos och en oxiderad/torkad ton. Petroleumprodukterna finns på plats både i näsa och mun. Vidare en ganska generös sötma som är mycket välbalanserad genom en frisk och fräsch syra. Inslagen av havtorn i munnen finns på plats redan innan tårtan smakas. Bra längd. Riktigt bra vin och matchning. ++

torsdag 3 maj 2012

Bil-lagring och en liten cab.



Il Falcone köptes under tidig sommar 2011. Vinet lades i ett litet fack i en bil. Flaskan glömdes bort. I mars upptäcktes flaskan och den plockades ut ur bilen. 
Vinet har alltså under dessa 6-7 månader förvarats i > 40̊C samt < -15̊C.
Vid öppnandet ser vi att korken redan är 1/6's bit på väg ur flaskhalsen. Vi anar oråd. 
Vidare öppnas vinet utan större problem. I glaset har vi ett mörkt rött vin med mycket markerade lilablå drag. I näsan ordentligt fruktdriven där plommon och andra mörkare bär/frukter ligger i spets. Vidare återfinns en del sunkigare toner där svag nyans av urin finns med i bakgrunden. På det stora hela håller doften dock samman. I munnen har vi skaplig balans. Tanninerna är ganska fina och upplevs tämligen mogna. Lite sprit sticker ut och längden är det inget fel på. Lagringen har inte dödat vinet, snarast upplevs doften helt outvecklad medan själva smaken hoppat något år fram i tiden. Kul.
Detta är mina anteckningar från de första 30-45 minuterna av vinets öppnande. Vinet faller ganska platt efter ytterligare lite tid och blir rent av motbjudande allteftersom timmarna går. Då anteckningen skrevs var vinet på det klara med betyget +, vid slutet av kvällen hamnar dock vinet tveklöst på ett underkänt betyg. -

Jag kan härmed tyvärr ej rekommendera "snabblagring" genom att lägga vin i en bil 6-12 månader. Dock är min slutsats endast baserad på en händelse och jag utesluter härmed alltså inte att 'further research is needed'.

Cabernetblandningen (hela 1% malbec tillsatt) visar sig på samma sätt i glaset. Tjockt och med tydliga blå nyanser. Här finns gott om cassis, gräddkola, vanilj och lite volatila drag. Kraftigt rostad ek är på plats men inte alltför störande. Ingen sprit som sticker ut i doften. Sammanfattningsvis solbakad och fruktigt i trevlig/välgjord stil utan överraskningar. Då vinet dricks befästs tanken om fruktbomb av det mörkare slaget. Håller ihop hjälpligt i munnen, lite för mycket sprit och för lite syra enligt mig. Bra längd. Väl sött/syltigt i mitt- och eftersmak. Bra gjort men ganska tråkigt. +

torsdag 26 april 2012

Giacomo Fenocchio - besök


Besöker Claudio Fenocchio en relativt dimmig men i övrigt härlig dag.
Vi träffar nämnda man som är minst sagt ytterst trevlig och välkomnande. Visning av hans diverse lägen äger rum precis bredvid hans hus.

Rakt nedanför oss Bussia, framåt Cannubi, till höger och ej i bild Villero. Syd-sydvästliga lägen nebbiolo i bussia, resterande lägen freisa, barbera och dolcetto.



Efter visning av lägena beger vi oss in i vineriet för lite fatprovning, först ut är dolcetton från 2011 och nebbiolosaften från skörd av buskarna i Bussia samma år. Inga anteckningar över huvudtaget under hela kvällen. Men det jag på rak arm kommer ihåg är att dolcetton är pigg, trevlig och ordentligt fruktdriven precis som sig bör. Fin dolcettostruktur, då jästpuffarna försvinner kommer detta på flaska vara ett trevligt och bra bordsvin.
Bussian visar upp en riktigt fin grund. Tanniner, syra och bra balans finns redan på plats. Har finns väldigt lite nebbiolomarkörer men en riktigt fin ryggrad att bygga vidare på. Ska bli spännande att följa upp detta vin.





All lagring sker (självklart) på stora härliga 3,5-5 hl botti av slovensk ek, i dagsläget varierar åldern mellan 5 till 30 år. Vinerna tas om hand på i princip samma sätt: egna jäststammar, 6 månader i ståltank, 30 månader på botti. Vad som skiljer dem åt är främst (endast) var de vuxit.
Villero -09, Cannubi -08 och Bussia -08 har alla ett härligt "Baroloutseende", genomskinligt och rubinrött. Gemensamt har de att doften är lysande. I alla 3 viner börjar markörerna dyka upp, det finns en härlig rödfruktighet och volatilitet i de 3. Villeron är (inte så konstigt) något efter de andra med avseende på komplexitet, inte heller lika stor doft som de andra vinerna. Även i munnen något mer återhållsam med ganska fina och eleganta tanniner redan i dag, detta torde dock inte ha alltför mycket med åldern att göra utan snarare växtplatsen. Borde av de 3 vara drickfärdig tidigast.
Bussian har en riktigt stor doft, i dagsläget svårt för mig att dissekera till dess beståndsdelar i hög utsträckning men här finns gott om frukt, fint läder och en del rosor. I munnen ordentligt med riv, stora och många men fina tanniner. Bäst/i störst behov av lagring. Cannubin upplevs i stor utsträckning vara en blandning av de 2. Dessa Barolos i allmänhet, och Bussian i synnerhet, har alla riktigt bra längd i munnen.
Vi stannar kvar hos Claudio i sammanlagt 4 timmar, under denna tid hinner vi prova av resterande färdigbuteljerade sortiment, snacka skit samt äta salami och ost. Vinerna som köps med hem är Cannubi, Villero och Bussia, alla från 2007. Dessa upplevs riktigt bra och vi är sålda, här finns typiska nebbiolodrag och de är rysligt fint sammansatta. 
I enighet med fatprovningen tänker vi att Villeron behöver minst lagring medan Bussian kräver några fler år. 
Vidare faller vi pladask för Claudios Bussia Riserva från -06. Inte helt olik standard Bussian från -08 men det finns lite mer av allt. Självklart köps även denna med hem samt ett gäng barberor för tidig konsumtion. Dessa är minst sagt prisvärda och har en härlig komplexitet och parfym som jag sällan hittat i Barberor för en lägre summa pengar. 
Stort tack till Patrik för tips om denna minst sagt lysande och trevliga vinmakare!