lördag 10 oktober 2009

Fonterutoli*2

Utan att ha provat alltför många chiantiviner (än mindre classico) skall två stycken testas blint ikväll. En castello di fonterutoli -04 mot fonterutoli -07, två viner jag köpt och förvarar nedom havsnivå. Kanske detta låter som en solklar och given blindtest för de flesta med avseende på artbestämning. Med avseende på teori torde det vara det även för mig, men detta återstår att se.
Som tillbehör serveras en carpaccio av ryggbiff följt av entrecôte med baconlindade päron fyllda med cambozola, till huvudrätten får en trattkantarellsås visa upp sig.


Vätska #1: Mörk och djupt röd vätska droppar ned i det första glaset. Omedelbart levereras stora dofter. Jag befinner mig i ett stall, sedan barnsben har jag varit löjligt förtjust i blommor. Med en blomkrans runt huvudet äter jag körsbär och mandel, livet är underbart!
Jag smakar på mitt eget blod, körsbär fyller min mun. Förutom en något för tunn eftersmak för betyg i topp levererar mina vätskor goda kraftiga tanniner och syror i balans. Det smäller och brinner i munnen, något bråkiga och unga tanniner sparkar ned mig. Jag reser mig upp och konstaterar att detta var minst sagt en bra fight, viss komplexitet och ett härligt tryck gör mig väldigt glad. Tanninerna skriker om några år till på dagis. +(+)

Vätska #2: Hej du röda fina vätska med toner av blått! Jag välkomnar dig du ytterst knutna vin med nyanser av svarta vinbär. Du kräver ett rejält tag i glas/karaff innan du visar upp dina bättre sidor, björnbär och fruktträd i blom är vad jag närmast associerar dig med. Med omogna tanniner som möts upp relativt bra av syra är du bra. En tunnare mitt och slut jämfört med #1. Jag tycker som sagt att du är väldigt bra, dock inte bäst ikväll. Jag placerar dig utan större tvekan som ynglingen ikväll, något som visar sig vara rätt. +

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar