fredag 20 november 2009

Renens vänner


Till kvällens renrostbiff med murkelsås och pressad potatis skall 3 olika viner få visa sina goda/onda sidor. Ståendes från vänster: Les dames de vergy -07 från Hautes-côtes de nuits, Chateau mont-redon -05 från Chateauneuf-du-pape samt Morone -06 från Montepulciano.

Enligt given ordning är Les dames först ut: Vid öppnandet av flaskan uppstår en otrevlig jästdoft, denna blåser snabbt bort. Väl i glaset efter någon timmes luftning visar sig frukt av alla de sorter. För att nämna några hittas röda vinbär i spetsen, bakom dessa finns rönnbär och hallon som tydligaste aktörer. Kraftiga fattoner återfinns, framförallt vid forcerad inspiration då det blir näst intill otrevligt. På något sätt beter sig doften konstigt, men inte alls otrevligt, jag har svårt att sätta fingret på vad det är. Väl i munnen har vi en otroligt syrad saft vilken skriker om att bli återlämnad på systembolaget. Utan tvekan har vi här en defekt rackare, återlämnas för att bli utbytt mot en ny flaska av samma sort. Förhoppningsvis blir det en trevlig återförening där vissa av dagens dofter mer än gärna får komma på återbesök. -

Näst ut har vi Chateau mont-redon från CdP. I glaset visar den svagt blåröda vätskan upp en häftigt kraftig men ändock smal fruktdoft, det är som att små pilar fullmatade med must gjord på mörka bär skjutits rakt in i näsan på mig. Vidare doftar vinet tydligt av kaffe, animalier är på plats i form av ett vackert stall. I munnen finnes initialt en perfekt balans, tanninerna biter sig kvar något längre än syran och tar över showen litet. Riktigt bra tryck med sköna relativt kraftiga syror och tanniner! Vinet har en bra men inte exceptionell längd, denna utgörs främst av kaffe, fat och animalier. Jämfört med kvällens andra viner är mont-redon bäst, kan även tänkas bli litet bättre med åren. +(+)

Sist ut skall morone få visa vad han går för. I glaset har vi en tydligare blå ton än tidigare vin, även ett mer kompakt och djupt intryck visuellt. I näsan har vi mandelkubb, körsbär, körsbärskärnor och allmänt tydliga fat. Bra men inte jättehäftig doft. I munnen har vi tanniner som spöar skiten ur syrorna. Mandel/fat i mitten av smaken, relativt lång med trevlig eftersmak av körsbär. Inte superroligt vin, kommer definitivt bli litet bättre med tiden men är absolut okej redan idag. +

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar