Vilken avig blandning som får matchas mot parmesanchips med bresaola, pesto, tomat, ruccola och balsamico till förrätt. Varmrätt blir kalvfilé med smörstekta små mandelpotatisar, murkelsås och rödvinbär & hallonmarmelad.
Först ut har vi La rioja alta, gran reserva 904 från -97.
Rödbrun fin vätska, nästan ingen utfällning alls(!). En stor härlig mogen doft blommar upp i näsan. Oj! Gräddkola, vanilj, kakao, lösningsmedel/nagellack, läder, röda vinbären har inte gått under än, rejäl dos källare, katrinplommon, dadlar och pepprighet i form av ruccola. För att nämna några dofter. Resterande sällskap påpekar doft av dill, något jag inte kan skriva under på trots idogt sökande.
I munnen har vi en hög andel syra som får ta extra stor plats då de snygga mogna tanninerna nästan är helt nedpulveriserade. Riktigt skönt i munnen med en mycket bra längd som utgörs av katrinplommon och portvin. Är idag helt lysande, tror inte på någon ytterliggare förbättring. Passar bra till förrätt. Lysande till gruyere. Men dricks nästan bäst på egen hand. +++
Kvällens andra vin är Domaine Santa ducs gigondas från -07.
Lilaröd. Mogna jordgubbar, fikon, mogen riktig indisk mango (inte skiten som finns på lokala ICA-butiken). Körsbärskärnor, salmiak och lite nagellack finns där också. En härlig puff av stall ligger gömd bakom de ljumna frukterna. I smaken har vi lite sötma och sprit, ruffa oslipade tanniner som skulle bli tämjda och mycket fina med åren. Lite för spritig på egen hand, perfekt till maten. Hänger kvar länge! ++(+)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar