Domaine Santa Duc, Gigondas 2007 plockas fram ur källaren. Används som glädjeämne under tiden 50+ liter trattkantareller rensas, ett inte alltför roligt arbete som tog cirka 2 timmar. Spännande att se vart vinet står idag.
Relativt opaque men ej heltjockt med blåaktig kant. Det första som slår upp ur glaset är fint syltade björnbär och körsbär. Relativt mörkt fruktdrivet på näsan men här finns toner från andra register. Likörcognac, kaffe och häststall bidrar till en bra sammansatt doft som dock är lite spretig och burdus. Lite blomster dyker upp, gangstern bredvid mig preciserar dessa till kaprifol, men jag undrar hur fan kaprifol egentligen doftar? Detta tolkas i vart fall som en del i den berömda garriguen.
I munnen ett klart fylligt vin med mastiga snygga tanniner och en hög syra som möter upp ypperligt, även här något burdust. Lite peppar kan anas. Bra längd och eftersmaken är riktigt rund och har en mysig fudgeprägel till skillnad från det initiala bombardemanget.
Dracks senast för ca 1,5 år sedan och har sedan dess blivit bättre integrerad men vi är inte framme riktigt än, de 15% är klart bättre invävda idag. Har endast en flaska kvar och den har stoppning för att bäst avnjutas om cirka 5 år. Mycket bra till en redig och gräddig svampmacka, Parker med sina 94p hittar dock något i detta vin som jag inte riktigt gör ++
En fysisk, kroppslig, animalisk ton med murriga, nästan orena toner med litet stråk av gödsel. När bitarna faller på rätt plats och det blir riktigt bra blir doften sensuell med nästan en erotisk lockelse, här doftar skitiga lakan!
SvaraRadera