Blandade viner i norr

Tenuta delle Terre Nere - Il quadro delle Rose 2010 är lätt rubinrött med några droppar blod med läderfärgat inslag. Ljuvligt rödfriskfruktigt med pigga hallon, lingon och jordgubbar. Även en del läder doften, lite fina lakritsdrag och fint avvägt chokladkaffe. Större än de flesta "lätta" viner jag druckit. Fin komplexitet och en del mineral, inte minst via lakritsen.
Piggt och fräscht. Slankt utan att bli för tunt. I rumstemp lite alkoholstick. Bra längd med fräsch syra och röda drag som stannar länge. Bra mineraltryck. ++

Domaine des Lises - Crozes-Hermitage equis 2011 har en blå ton i ett annars ganska djupt rött vin. Tydlig syrahton med framförallt plommon. Även blåbär, lavendel, garrigue och lite björnbär. Ganska diskreta fat. Mint, brännässla utgör faktiskt fina gröna inslag.
Stort omfamnande utan övertydliga tanniner. Absolut finns balansen med syror, jag var orolig för sötsliskigt med för stor del alkohol, absolut inte så. Bra längd men ej exceptionellt. Bra och typiskt för både druva och ursprung, men inte särskilt kul faktiskt. Saknar lite skitigare o råare drag. Egentligen kanske lite mer typisk för en syrah odlad lite längre söderut. +

Domaine la Barroche - CdP signature 2007 är ganska opaque med diskreta tecken på begynnande åldring. Pang ut ur glaset massor av härlig svartvinbärsnickel samt annan mörkare frukt utan närmare specifikation. Stor parfym med lösningsmedel o lite stall, kött och blod. Nejlika, fikon och andra blandade kryddor. Lite äldre bok som ett tecken på mognad.
Bra balans. Stort utan att vara överdrivet. Ålderstecknet via bok även i munnen. Frukt och uttorkande tanniner stannar riktigt bra. Fin harmoni genom alla smakens faser. Skit bra! Lär kunna bli ännu ett strå vassare med tiden, det finns absolut frukt och stoppning att ta av +++

Domaine Mathieu - CdP 2010 har liknande opaque färg som signaturen, dock inget ålderstecken. Klart mer framåt med tydlig frukt av blåbärssoppa och plommon. Ej samma renodlade och komplexa dofter. Lite rått trä från ekbehandlingen. En kryddlvast dyker upp även här. Ett uns skumbanan är inte jättekul. Salmiak.
Lite kantigt där alkohol och tanniner sticker ut lite mer. Salmiak återkommer i munnen. Inte alls samma längd som föregående vin. Mynnar ut helt ok där allt försvinner tillsammans på samma sätt, bra men lite tråkigt. Ett helt ok vin. +

Domaine des Baumard - Quarts de Chaume 2008 är gyllene och lysande vacker. Riktigt stort och öppet. Pilgrimsmusslor precis som senast. Även andra skaldjur och mineraler. Mogen och jättefin mango. Passionsfrukt. Ljuvliga vita blomster. Bara så jävla bra!!!
Nektar i munnen, koncentrerade blommor. Mineraler i nästan överflöd, som att slicka på en jättefin stenhäll. Perfekt avvägd sötma som lysande möts upp av syran. Bra längd med söta blommor och skitsnygg frukt. Återigen tveklöst det bästa dessertvinet jag druckit. 419:- känns riktigt billigt med tanke på vad jag får i glaset. ++++

Fonterutoli -10

Marchesi Mazzei, Fonterutoli, 2010. Vackert rött med transparens och liten diskret blå nyans, inga bruna inslag här inte. Röd härlig fruktparfym med körsbär, röd nickel, friska men fullmogna röda vinbär och lite lingon. Doften är inlindad i rostad ek, klart högre kvalitet och lugnare ekinslag jämfört med tidigare årgångar. Mycket lätt ton av spritpenna/lösningsmedel. 

I munnen fylligt utan att bli kvalmigt, snarare åt det friska hållet. Eken kommer fram även här, och precis som i doften klart mycket finare nu för tiden. Ett stick av saffran återfinns med mörkt röd frukt och lite skön gräddighet. Bra längd. Lite alkohol och beska sticker igenom men det här är jättebra i sin klass. Och inte minst en förbättring jämfört med tidigare.

Mycket starkt +

G. Fenocchio Barbera -10

Giacomo Fenocchio, Barbera d'Alba, 2010 är köpt på plats för 7€ eller 8€ om jag inte missminner mig. Viss transparens i ett fint vin med diskret blå ton. Mörk frukt är det första som slår upp i näsan, efter en liten stund även rödare noter. Rund och fin doft som faktiskt är ganska stor, diskreta väl avvägda fat och en härlig ton lakrits.
I mun ordentligt pigga syror och viss mineralitet. Tanninerna drar skönt och är fiktigt fina. Bra längd där de fina mineralerna hittar fram igen. Lite alkohol som sticker igenom, kanske lite väl enkelt om jag tänker för mycket på vad jag har i glaset. Otvivelaktigt ett superbt vardagsvin som matchar lysande till en bra pizza. Jag önskar att detta vin fanns på bolaget, jag skulle gladeligen betala 99:-. Svaga ++

Göteborgsflytt

Vi flyttar till Göteborg. Studentlivet i Umeå byts mot arbete vid Sahlgrenska. Av anledningarna examen, flytt, nytt jobb och allmän trötthet har det inte druckits så himla mycket vin, eller ja. Examen betydde så klart en del Champagne, jag har helt enkelt inte haft tid och lust att skriva/komma ihåg något av de flaskor som ändock slunkit ned. Några flaskor råkade dock hamna på bild varpå de omnämns här.

Domaine de la Janasse, Chateauneuf-du-Pape -09 besitter en färd av djupt oxblod med blå slöjor. Full med ljuvlig lila mogen frukt av björnbär, blåbär och färska fikon. Under finns lite örter från fin garrigue och en del fatrost genom härligt kaffe och choklad. 

Stort och fruktigt i munnen där tanninerna har stake men syran är med riktigt fint. Visst känns de enligt flaskan 15,5% rätt väl, dock utan att störa på ett obehagligt spretigt sätt. Stannar kvar riktigt bra, dock med lite oangenäm beska. Stort och häftigt idag, kommer nog tycka det är bra mycket bättre med några år på nacken då eventuell spritintegration ägt rum. ++(+)

Roagna, Dolcetto d'Alba -07 dricks för x:te gången. Inte helt oväntat mycket lugnare än c9dp-vinet. Jättefin harmoni, lätt och enkelt men fasen inte slätstruken. Skönt att mina tidigare profetior om att vinet har dött/skulle dö var fel. ++

Kring nyår var jag i Berlin. Jag köpte en flaska PN från Baden för 4,99€ utan att ha en aning om vad jag gav mig in på. Spännande utan några som helst förhoppningar/farhågor på förhand. Vinet dracks under nyårsaftons förmiddag.

Jürgen Von Der Mark, Pinot Noir 2011 upplevs nästan grumsigt och oklart men ändock lätt i färgen som går mot lila och lite brunt. Direkt fruktigt med jordgubbe, smultron, lite orena toner samt fina fat. 

I munnen lite i mjäkigaste laget, tanninerna små och lite naggande, tycker syran är för dålig för ett PN. Upplevs överlag lite blaskigt, ihåligt och saftigt genom jordgubbssaft. Något kort i rocken. Inget större fel på vinet, snarast riktigt värt i jämförelse med vad jag får på sb för samma peng! 0

Hemligt glas

Jag har fått ett glas med rött vin, vad glaset innehåller är oklart. Här kommer mitt helblinda utlåtande och en första chansning. Inlägget uppdateras med stundande feedback, ny chansning och till sist ett facit.

Medeltransparent, rött med blå kant. Tydlig tulpan med bränd tobak, grönska, örter och ganska mycket ek i ett ganska kryddigt vin. Drar bären åt rött eller svart? Lite både och men främst åt det röda hållet genom vinbär. Ganska friskt och fräscht på ytan, känns snarare sirligt än fylligt. På djupet tar sig lite sprit fram. 

I munnen friskt, medellätt och med tydliga röda vinbär och en hel massa mandelmassa. Tanninerna gömmer sig lite bakom syran. Eken går lite överstyr genom mandeln, en gnutta sprit. Stannar kvar i kortaste laget men är överlag enkelt och helt ok. 0

Första chansning: Så vart hamnar jag? Det känns som gamla världen, relativt ungt (-10 eller -11, ev något enstaka år äldre) och ganska lätt på foten. Jag befinner mig i sfären av lättare och enklare viner. Pinot Nero/Noir känns långsökt, gamay känns väldigt långsökt. Nerello? Nej. Men visst kan det vara Italien? Trentino passar bra. Har bara testat Mezzacorona tidigare, stämmer bra med tidigare smaknotis. Vi tar den i första rundan!

Italien, Trentino-Alto Adige, Lagrein, Mezzacorona, 2011.

Feedback: Alla fel.

Andra chansning: Happ. Inte ens nära. Jag tycker fortsatt att det är ett lättare vin och är inte beredd att släppa det spåret. Det enda av tidigare funderingar som skulle kunna stämma efter lite klurande är Pinot Noir, men då grövre än väntat och från nya världen. Carmenère? Absolut, helt perfekt med tanke på struktur och känsla, jag hittar dock inte alls åt de blåbär jag tycker mig finna i dessa viner vanligtvis. Vad fan har jag i övrigt att diffa mot egentligen? Ja, det finns jäkligt mycket jag inte provat som det skulle kunna vara. Men de vinerna skiter vi i. Jag tar nu till systembolagets sida för att kolla utbudet. Pinot från Chile? Ja för fan, lite för djup färg och lite frukt dock. Carmenère från Chile? Ja, men jag kan inte chansa på det utan att ha hittat något som egentligen tyder på det. Från att ha varit självsäker vid första chansningen sitter jag nu med 2 chansningar som känns rejält dåliga, bägge två. Satan.

Chile, Aconcagua (Casablanca), Pinot Noir, Punto Nino Reserva, 2012.

Facit: Chile, Maule, Carmenère, Vina Maipo, 2012

Fuck...

Fischers Fritz

En liten lunch på 2-stjärniga Fischers Fritz i Berlin. Aldrig hört talas om restaurangen innan, hur fan vi hamnade just här av alla finare ställen i Berlin är högst oklart.

Hans Wirsching, Silvaner Kabinett Trocken 2011 är ett mycket ljust vin som serveras till rökt ål, pepparrot, äppelgelé samt lufttorkade äppelskivor. Tydliga inslag av gurka och gröna äpplen. Fruktigt vin där ljus ananas och en gnutta mineral hittar fram efter ett litet tag i glaset. Överlag härlig doft.
I munnen en hel del päron, viss obalans med alkoholstick och något för låg syra i min smak. Inte heller imponerande längd. Mycket fin doft men ganska tråkigt. Passar dock minst sagt ypperligt till maten. +

Heyl zu Herrnsheim, Brudersberg Riesling Grosses Gewächs 2010 är klart djupare i färgen med lite bärnstensdrag och kanariegult. Direkt vidöppet med en stor doft. Fruktigt genom mango och annan härlig mogen frukt. Drag av botrytis. Överlag mycket blomster, främst genom blad från ett varmt och snyggt apelsinträd. Hint av petroleum, i övrigt inga riktiga mognadstecken. Jättefint i näsan!
I munnen härlig attack av ovan nämnda blomster, hög och skarp citronpräglad syra. Runt, balanserat och nektarliknande. Stannar kvar otroligt bra med bland annat saffran och är ljuvligt till maten som består av hummer och räkor i sin egen fond under blommor och kål. Svagt +++

A. Christmann, Langenmorgen Riesling Grosses Gewächs 2011 hälls upp och är ljust gul. Frisk doft med tydlig mineralitet. Gulvita citrusar samt annan frukt. En gnutta fläder och en stor fet näve anis.
Friskt, rent och även i munnen påtaglig mineralitet. Riktigt bra, stannar kvar länge. ++

De 2 senare vinerna tas in som små smakprov för senare drickas till varmrätten. Christmann får stryka på foten varpå anteckningarna från det vinet är något mindre omfattande. Överlag lämnar jag restaurangen och Berlin med ett mycket gott intryck. Inte minst på basen av en trevlig och kunnig sommelier.

2009 Ridge Estate Cab

2009 Ridge, Estate Cabernet Sauvignon från Santa Cruz mountains köps in utan att ha testats då jag upplevde -08 som helt lysande. Lugnande och glädjande besked dök upp från Frankofilen häromdagen, kul! Äntligen dags för mig att testa. Vinet står jag för och det ingår i tävlingen hemliga flaskan, jag öppnar vinet på Måndag men har inte möjlighet att prova förrän på Onsdag på basen av jour.

Djupt lyxigt rött. Direkt ur glaset en härlig os av svartvinbärssaft och nickel med cassiskaraktär. Kryddor, ljus tobak och viol återfinns i glaset, bra uppbackat av en riktigt fin trähantering med rent virke och härlig fudge. Koncentrerat och ganska stort i doften. En del volatila drag med lösningsmedel utan att alkoholen (13,5% enligt flaskan) visar upp sig det minsta. Inte det minsta syltigt. Svalt men fruktigt intryck.
Kryddigt och härligt även i munnen. Tanninerna är riktigt goa dag 3, absolut påtagliga men fint uppvägda av syran. Mineraler dyker upp mot slutet. Vinet stannar kvar bra länge i munnen. Lysande gott, klart mer drickvänligt idag jämfört med föregående årgång där tanninerna var lite hårdare. Betyget i överkant. +++

Hårklyveri vilken av de årgångar jag testat som är bäst, men jag håller nog föregående år något högre. Kanske det blir ändring på det då jag provar nästa -09:a och får följa den från dag 1. Tack för att ni importerar Vinunic!

2006 Feudi di San Gregorio, Taurasi

2006 Feudi di San Gregorio, Taurasi är ett mycket djupt rött vin med svaga blåsvarta stråk, knappt genomskinligt. Öppnas och provas av lite fort. Väldigt ekigt, lite spritigt och mycket tråkigt är intrycket jag får i Fredags. Det testades väl varmt, men va fan, lite mer hade jag hoppats på. Efter 2 dagar skall vinet testas igen, viss oro infinner sig då flaskan vistats i kylen tillsammans med carnitas, pico de gallo, guacamole och andra lena mjuka smaklösa saker. Phew, vid 16-17 grader är vinet mycket fint öppet med körsbär, plommon och härligt nyrostat kaffe. Volatila drag av nypon, blomster och lite tallar. Visst finns eken kvar, men fasen så mycket lugnare och finare den är nu.
Rejält stramande, frisk citronliknande syra och lite beska utgör stommen i en härlig smak som torkar ut munnen rejält. Matkrävande? Ja! Mörk frukt, nejlikor, glögg och en gräddig känsla avslutar, med god duration, vinets seans i munnen. Jättebra dag 3, ganska tråkigt dag 1. Mår bäst av några års vila. ++

2007 Ca' del Baio Barbera d'Alba

2007 Giulio Grasso Ca' del Baio, Barbera d'Alba Paolina är inköpt för cirka 3,5 år sen i Danmark. Här har jag ett mycket vackert vin! Härligt rött med minimal lila ton och en del transparens utan att se blaskigt ut.
Direkt öppet med en mogen fruktkomponent bestående av plommon, fina lilaröda körsbär och lite jordgubbar. Cognac och lite lösningsmedel bidrar med en härlig dimension i doften. Visst har vinet varit i kontakt med lite fat, nysågade och rostade plankor samt en klick mandelmassa.
I munnen hög syra som sticker ut ovan de ganska nedslipade och härligt avrundade tanninerna. Jättefina övergångar mellan smakens faser. Mynnar slutligen ut i en rund och fin eftersmak av bra, men inte exceptionell, kvalitet och längd. Sammanfattningsvis en jättefin barbera i modern tappning som är i toppform just nu. Perfekt till en bolognese efter längdskidtur! Dessvärre sista flaskan. ++

2006 Pio Cesare Langhe Nebbiolo

Transperent men ändock ganska djupt rött med minimal brun och blå kant.

Ganska knuten med ekstick av mandelmassa, kaffe och spår av björnbär. Även lite röd frukt, russin, gröna toner och lite sprit genom whiteboardpenna. Julmust dyker upp efter ett tag, återkommande och trevligt inslag som troligen kommer från faten. På toppen ligger frukt som är härlig, där under en del icke-integrerad ek och sprit. Efter cirka en timme lugnar sprittonerna ned sig ordentligt. Efter några timmar tonar även träbehandlingen ned sig vilket är väldigt positivt.

Frisk syra som står i rimlig relation till medelfylliga tanniner som är ganska kantiga och uttorkande. Julmust och spritigare toner kommer åter även i munnen där en liten dos svamp dyker upp vid enstaka tillfälle. Ok längd där lite beska träder fram. Betyget helt korrekt till en början, då eken lugnar ned sig kanske jag är i snålaste laget. Hade gärna följt vinet över några dagar då det antagligen fortsatt blivit bättre. Dessvärre hade jag bara ett glas och då får betyget bli starkt 0

Jag får detta glas helblint som del i vår tävling.

Jag cyklar runt bland syrah/shiraz, grenache, sangiovese, valpolicellablandning och barbera i första hand. 2006-2010. Så långt ifrån traditionell producent man kan komma. Inte 100% säker på ny eller gammal värld, magkänslan säger gamla. Vinet kan kosta vad som helst mellan 70 och 170. Efter en hel del vägande fram och tillbaks tror jag på en sent plockad barbera (russin och en ganska lugn syra) som fått sig en rejäl omgång i fat. Den lilla dosen svamp i munnen får mig att låsa fast vid Piemonte till en början.

Första chansning: Italien, Piemonte, Barbera, Villa Giada - Ajan Barbera d'Alba, 2009.

Feedback: Italien och Piemonte rätt.

Jahapp. Freisa? Nebbiolo? Dolcetto? Vespolina? Ingen står i mina ögon ut som riktigt trolig. Nebbiolo känns minst fel. Barolo? Nej. Barbaresco? Antagligen inte. Jag landar i att detta är en Langhe. Fontanafredda? Pio Cesare? Bägge lättillgängliga via SB, det var dock 2-3 år sedan jag provade bägge. Tror lite mer på Pio, läser på bolagets sida att romrussin finns i doften, alltså både sprit och torkad frukt. Vi kör på den!

Andra chansning: Italien, Piemonte, Nebbiolo, Pio Cesare Langhe Nebbiolo, 2008.

Facit: 2006 Pio Cesare Langhe Nebbiolo

Kul! Det går fortsatt bra i tävlingen. Synd på missen av årtal, första magkänslan sa ca 5 års ålder. Dock enbart baserat på utseende, doft och smak ledde mig till att den var yngre.

Hemlig flaska

Tävlingen hemliga flaskan fortsätter, idag får jag ett okänt glas med vin och skall försöka placera det.

Olivier Leflaive, Bourgogne, Cuvée Margot 2010. Mycket transperent med varken riktigt ungt eller gammalt utseende. 

Bjuder upp till dans med härlig frisk rödfruktighet genom röda äpplen, jordgubbar, hallon, rönnbär och omogna svarta vinbär. Ett snyggt och inte minst diskret anslag av nagellack. Svagare kaffedoft kommer fram efter ett tag i glaset, en fin liten fimp visar upp sig som hastigast emellanåt.

Syran dominerar stort i smakens alla faser. Ganska runt med uttorkande och härligt stramande garvsyror där bakom, jag hade dock nog gärna sett dem lite mer framträdande. Rödfrukt utgör eftersmaken som är härligt sirlig. Stannar kvar i munnen i kortaste laget. Enkelt, rent och gott. Här funderas inte i 2 dagar då glaset tar slut på 30 minuter, ett betyg så gott som något. + 

Första chansning:

Pinot Noir/Spätburgunder, Tyskland, Pfalz, Matthias Gaul, 2010.

Druva måste ju vara Pinot Noir. Efter lite klurande håller jag fast vid det, differentialdiagnostiskt var jag inne på Nerello och Chiavennasca/Nebbiolo. 

Jag landar ganska fort i gamla världen. Frankrike, Italien, Österrike, Tyskland och Schweiz är de jag tänker på direkt. Bourgogne borde det inte vara, då hade jag velat haft lite mer komplext vin med en rejäl näve snusk i glaset. Annat i Frankrike? Fan vet. Jag får lite Tysklandsvibbar.

I det här läget har jag ingen aning hur jag skall gå vidare, istället klurar jag lite på vad jag/vi druckit förut. Matthias Gaul PN 2010? Läser min gamla anteckning, stämmer rätt bra överens med vad jag skrivit upp nu, om än inte till 100%. Jag ger vinet samma betyg, samma fokus på rödfrukt och lite fat men utan större komplexitet. Jag är inte alls säker men tycker det känns som en bra chansning. 

Årgång? Kan vara vad som helst mellan 2007-2011, inget i doft eller smak indikerar ålder överstigande 5 år. Jag drar till med 2010.

Feedback: Rätt druva och årgång. Fel land, område och producent.

Andra chansning:

Pinot Noir, Frankrike, Bourgogne, Olivier Leflaive Cuvée Margot, 2010.

Happ, kan det vara nya världen ändå? Nej, jag tror fasen inte det.

Kan det ändå vara ett vin från Bourgogne? Kanske ett lite enklare vin från området utan alltför mycket komplexitet och härlig svamp?

Vinet kommer väldigt troligt från SB, återigen kikar jag på deras utbud. Jag tycker vinet borde kosta 100-150:-. Plupp. Där dök Olivier Leflaive upp. Det kör vi på!

Identiska chansningar som min medtävlande med enda skillnaden att han satte årgång 2011 i första rundan istället för 2010. Kul omgång!

Tant Anci och fröken Sara

Marimar Estate, Pinot Noir La Masia Don Miguel Vineyard 2008 beställs och hälls upp i glaset. Klart rubinrött med mycket driskret blå kant. Direkt öppet med mörkare frukt som är både syltig och färsk, främsta frukt i fokus är plommon. Där bakom kan lite rödfrukt skönjas, främst via syrliga lingon. Fat genom halvfint läder. Riktigt charmig med fruktfokus, visst fan finns det mer komplexitet att önska men det är ack så inbjudande.
I munnen härlig blåfrukt och mycket påtagliga (med tanke på druva) varma och ekextraherade tanniner. Apelsinliknande syra som balanserar upp ok, hade kunnat vara högra i min mening. Ekprägeln går på en tunn linje mellan att vara ok och för kraftigt tilltagen. En gnutta hetta av alkoholen och julkryddor kommer fram i svansen som är härligt rund och har både trevlig karaktär och längd. Betyget är generöst men jag kan inte låta bli då lite bröd och ost rundar av vinet väldigt fint. ++

Hade jag satt detta vin blint? Nya världen, antagligen. Pinot Noir, fan tveksamt.

Sammanfattningsvis trevligt, charmigt men ganska enkelt. Blir det en beställning på SB för 299:-? Knappast. Men gärna att jag köper ett till glas på mysiga caféet/restaurangen Tant Anci och fröken Sara.

Ridge Geyserville 2010

Efter att ha blivit exalterad och erigerad av Ridge's Estate C.S. -08 kunde jag inte låta bli att köpa Geyserville 2010 då jag av slump sprang på den på det lokala bolaget. Första flaskan i den nya stående tävlingen "Hemliga flaskan". En mindre mängd vin i flaska/glas skickas ut till de två andra deltagarna. Vi räknar poäng under en termin i ungefärlig enighet med Munskänkarnas betygsprovningar, vi har 2 chansningar var. Första omgången står undertecknad Bäverjävel för.

Ridge Geyserville 2010 har ett härligt djup i ett ungt utseende med viss transparens, rött med lilablå tendenser. Direkt från kylen bjuder vinet på svarta vinbär, plommon och julkryddor där nejlika är i spetsen. Efter lite tid i rumstemperatur öppnar vinet upp med katrinplommon och russin bakom några härliga björnbär. Lite vanilj kan skådas från faten som annars inte är alltför dominerande utan snarast kompletterande med nämnda vanilj och nyhyvlat trä.
Lite av faten dyker upp direkt i munnen. Fina och påtagliga tanniner som vägs upp mycket bra av syran. Övergångarna är riktigtfina. Överlag mörkfruktigt med björnbär och fina fat som smeker på en bra stund i munnen, sista stunden utgörs av mysiga russin. Lite bröstvärme gör sig påmind men ingen egentlig spritsmak som kan uppfattas som störande, åtminstone inte vid ca 18-20 grader. Sammanfattningsvis riktigt mysig frukt, tilltalande kryddighet och ypperligt hanterade fat. Riktigt gott, ändock är det något som saknas. Lite skit, kött och annat gött hade nog renderat mer komplexitet och högre betyg. ++

Sammanfattningsvis relativt hands-off-arbete i källaren utan tillsatt jäst, vinet fick 13 månader på Amerikansk ek varav 10% ny. Mer finns att läsa om vinet här.

4 bubbel och 4 söta

Nicolas Feuillatte, Champagne Brut extrem', N.V. Finare sprits i utseendet i ett ljust gult vin. Nötter, russin, torkad frukt via aprikos. En dos mineraler och vitpäron. Frisk, fin och fräsch doft som ger en del terrorirkänsla.
I munnen kruttorrt med mineralitet och minst sagt pigg syra. Citronpräglad med finfin längd och härliga små runda bubblor. ++
SB 329:-

Pol Roger, Champagne Vintage, 2002 Diskret bärnstensfärgat men också relativt ljust i färgen väldigt små bubblor. Brioche och baguette är det första som dyker upp i nosen. Pärondrag och mineralitet via flinta av hög kvalitet. Frukt via aprikos och persika av det ljusare slaget. Runt och fint i näsan.
I munnen rent av ljuvligt runt med bubblor som är helt briljanta. Nötighet och brödighet finns absolut på plats och är riktigt trevligt tillsammans med de lyxiga bubblorna. Svag etanol men ej störande. Riktigt lång, rund och brödpräglad eftersmak. Svagt +++
SB 448:-

Antonini Ceresa Prosecco la Robínía, N.V. Mycket ljust, närmast vatten med bara en liten skvätt urin i. I doften övermogen ananas, ingen påtaglig mineralitet. Efter några minuter tittar tutti-fruttigodis fram och dominerar doften. 

Trevlig i munnen med lite sötma, syran något för dold i detta bubbel med grova bubblor. Sjysst för priset och kan funka som apertif. Starkt 0
SB 85:-

Langlois, Cremant de Loire brut, N.V. Också ett mycket ljust vin. Präglat av syra på nosen, främst via citrusfrukter med citron som främsta frukt. En hel del skitigare än många av kvällens övriga viner.

I munnen klart högre och bättre syra än proseccon. Svag alkoholbeska men rätt bra. Också lite väl stora och ruffiga bubblor. Bra längd. +
SB 119:-

Domaine des Baumard, Quarts de Chaume, 2008 Ljust halmgult. Hallon, vinbärsblad, passion- och annan fräsch och nymogen exotisk frukt. Mineralitet påtaglig, främst via doft av pilgrimsmusslor. Stort, friskt och komplext utan tydliga botrytisdrag från första början. Någon svårplacerad underton ligger hela tiden och myser i botten av glaset, den både retar och triggar mig. Riktigt härligt!
Sött, men här finns en hög ljuvlig syra som skapar tämligen perfekt balans i vinet. Runt och med mycket bra längd där mineraler och frisk exotisk frukt simmar runt. Tveklöst bästa dessertvinet jag någonsin provat. Betyg i generösaste laget ++++
SB 419:-

Chateau Grillon, 2009 Honung och arrak i ett tydligt botrytispräglat vin. Passionsfrukt och blomster i en varm och småkvalmig doft.
Upplevs mycket sötare än Quarts de Chaume då syrorna inte alls står upp emot sötman på samma sätt. Ringer kvar bra och är ändå ett trevligt vin till de sötare desserterna som provas. Svagt ++
SB 128:-

Chateau Raymond-Lafon, 1997 I glaset finns en del koppar och gubbpiss, trevlig orange färg. Rökigare Sauternes med klara sherrydrag. Honung, övermogen frukt och lite saffran. Vinet upplevs (väl) oxiderat på näsan.

Sött med skaplig balans och en trevlig smak av russin tittar fram. Klart moget, i ärlighetens namn lite väl övermoget och oxiderat men spännande och ack så gott till rätt efterrätt. Lite spritighet via sherryvibbarna. Starkt +
SB 322:-

Chateau du Levant, 2009 (saknas på bild) Svulstigare och än mer kvalmigt i förhållande till Grillon, lite brödigt inslag som är rätt trevligt. Stråk av saffran dansar förbi i näsan.
Än mer obalans i syra-sötma axeln och upplevs som nästan provocerande söt. Längden är ok. Det är inget fel på vinet i övrigt och skämmer absolut inte bort sig till saffranstryfflar eller andra riktigt söta saker. Inte direkt komplext eller spännande men jag har inget problem att dricka det igen. +
SB 109:-

Rollan de By -09

Chateau Rollan de By 2009 avnjuts till kalventrecote och trattkantareller.
Färgen kan snarast liknas vid oxblod med blå kant. Första intrycket som osar upp ur glaset är präglat av källare och rostad ek, bakom skönjs mörk frukt. Doften mynnar successivt ut i svartvinbärsblad, punsch, lite tobak och ceder.
I munnen är det fint och inte alltför tungt med tanke på område, druvsammansättning och de nya faten. Tanninerna är härliga, uttorkande och ganska kraftiga. Lite bläck och en ansenlig mängd ek är vad som främst präglar smaken. Eftersmaken dras med ett fint anslag av päron och stannar kvar rätt bra i munnen.
Sammanfattningsvis Bordeaux- och vänstra stranden typiskt men lite för lätt på frukten och för tung på faten. Betyget är kanske i snålaste laget. +

Fonterutoli 2007

Marcheso Mazzei, Fonterutoli 2007 är lilarött och ganska tjockt, en del ljusstrålar tar sig dock igenom. Stor kaffearom, plommon och mörka mogna körsbär är det första som osar upp ur glaset. Lite portvinstoner bidrar med en likörtouch av något eldigt slag. Överlag doftar vinet absolut gott men är ganska tillrättalagt med väl mycket ek.
Mörkt i munnen där syra och garvsyra följs åt. Träet och etanol lägger i en extra växel halvvägs in i smaken då lite beska och sprit tittar fram, inte helt olikt att suga på en spritpenna. Bra längd i en smak med en del mörk frukt som sakta övergår till kafferost. Tanninerna har börjat malas ned och är därför skapligt behagliga idag. Tveklöst korrekt och ganska gott, men också långt från att vara en höjdare då det är väl opersonligt. +

Dålig Dunn och en Scavino

2 flaskor Dunn Vineyards, Howell Mountain Cabernet Sauvignon 2007 beställdes från SB för några veckor sedan. Flaskorna anländer, jag hämtar ut en men skickar tillbaks och beställer en ny då lacken är söndertrasad och den blottade korken ser lite småskum ut. En ny flaska hämtas lite senare ut. Första provflaskan sprättas dagen en saftig tournedos skall inmundigas med diverse tillbehör. Förväntningarna är höga då de Napa cab's jag druckit av godkänd till bättre kvalitet nästan alltid gett mig gåshud.
Stora mängder fällning. Doften är bra men i ganska hög utsträckning fruktbefriad. Doften är rent av lysande i någon minut. Sedan kommer ett anslag av källare i dåligt skick, diskret pappdoft och den lilla frukt som fanns försvinner helt. Vinet smakas och är i munnen väldigt tanninbefriat med hög, stickande, och ofin syra. Flaska två öppnas, dessvärre slår samma obehagliga doft upp ur glaset efter en stund. I munnen är även detta vin ganska platt, surt och otrevligt. Korkar och lack inspekteras väsentligen utan anmärkning. Tråkigt, skumt och oväntat. Flaskorna lämnas tillbaks (i en stund av yttersta tacksamhet för SB's policy med avseende på retur), jag beställer inga nya trots att detta är ett vin som borde falla mig i smaken ypperligt. Kanske borde jag prova igen eller avvakta och invänta -08:orna i förhoppning om att de släpps på SB.

Innan vinet helt dömdes ut antecknades följande: Tjock blårött, mycket fällning i flaskan. Stor doft direkt vid öppnandet. Generöst blomparfymerat, lättare målarlåda och ett uns cassis samt annan mörk frukt genom plommon och björnbär. Diskreta källardrag, lyxigt runda och välhanterade fat på nosen genom fint kaffe och mikroskopiskt vaniljanslag. Källardragen växer efter 5-10 minuter och är ej längre lika trevliga...

Vinkällaren ligger på annan ort, det som finns hemma som kan matcha maten får bli en standardbarolo från -06 istället.
Paolo Scavino, Barolo 2006 är även det direkt öppet med ganska djup färg om jag jämför med diverse traditionella Barolos som druckits på senare tid. Färgen går i blodrött och ser ut att nyss ha lämnat det lilablå stadiet.
Nagellacksflaska, tjära, viol och lite russin är det första som dyker upp. Frukten går åt det mörka hållet men vissa rödare drag finns på plats. Nagellacksanslaget är i början störande, lugnar successivt ned sig fint och mer frukt samt ek får plats. Nyhyvlat och lackbehandlat träbord beskriver faten bra. Katrinplommon ackompanjerar tidigare nämnda russin, noter av brunt farit dyker upp.
Pigg syra, strama tanniner som inte domderar alltför mycket i början av smaken. Smidiga övergånger. Längden är bra men präglas delvis av hetta och fatbeska. Jag tycker att tanninerna blir mer framtädande efter någon timme. För mig dricks detta vin bäst efter ytterligare några år i källaren trots en del publikfrieri. Betyg kanske något generöst, förklaras kanske av glädjen över ett korrekt vin utan alltför stora förhoppningar. ++

Nivole

Michele Chiarlo, Moscato d'Asti, Nivole 2011 är en ljus och lätt bubblande varelse.

Generöst med mogna fina päron och päronsplit där vanilj kan skönjas. Svag not av regning stenklippa. Jag får försiktiga botrytisvibbar, ställer mig dock tveksam till att druvorna i praktiken angripits. 

Sött, som bara den. Syra finns och är minst sagt nödvändig, hade i min smak kunnat vara än högre. Runt och fint med noter av päronsplit även i munnen. Längden är inte särskilt märkvärdig men den skämmer inte riktigt ut sig heller. Trevligt litet vin. 

Dricks med god behållning till efterrätt bestående av plättar och jordgubbar. Nästa gång gör jag en päronsorbet som kompanjon. Testar även en sipp till toast med löjrom från Kalix, inte helt otippat en dålig kombo. +

Några Barolos och ett Eiswein

Poderi Aldo Conterno, Barolo Cicala, 2006. Klart rött med en ytterst diskret blå kant. Direkt vid öppnandet osar en fin parfym med både blomster och trevlig målarlåda upp. Vidare hittar några tryfflar sin väg till ytan. Eken är mycket fin och finns där fint i bakgrunden. Violer och härlig mineralitet via lite play-doh-lera.
Ordentligt tilltagna, omogna, rejält uttorkande men skitsnygga tanniner. Knivskarp syra är där och balanserar upp riktigt fint. Mineraliteten återfinns även i smaken vilken är rund, stannar kvar väldigt väldigt länge och är uppbygd av fina frukter snarare än kraftig ek. Det känns som att detta vin skulle vinna med 10+ år i källaren, det är stort och jävligt fint. Passar ypperligt, och lugnas ned något, till en riktigt fint bit ren, murklor och rotsaker. +++

Fontanafredda, Barolo Serralunga d'Alba, 2004. Klarrött med tegelkant, diskret åldrat utseende. Jordgubbssaft bolmar ut ur glaset. Ek påtaglig men utan att bli alldeles för mycket, inte lika elegant som i vin nummer 1. Gräddkola som sveper in lingon, jultoner genom nejlikestoppade apelsiner och salmiak. Under flaskans liv (ca 5 timmar) slår det mig hur Önos jordgubbssylt och saft fortsätter att ösa på i glaset. Börjar för mig kännas som en ganska typisk markör för detta vin i moderna årgångar.
I munnen mesigare tanniner än väntat, visst har de mognat och slipats lite men vinet känns som ämnat för relativt tidig konsumtion. Överlag bra i munnen, inget som sticker ut. Godkänd, men ej briljant, eftersmak. Starkt +

Roagna, Barolo Vigna Rionda, 2006. Har samma klarröda utseende med brun kant som Fontanafreddan. Här doftar det häststall och källare, nästan stinker. Djupt inne i källaren hittas rödfrukt med körsbär i fokus, men visst finns här även en och annan liten fin jordgubbe. Kaffe, läder och en liten ros hittas också åt. Överlag är de funky tonerna väl påträngande första timmarna, efter 4+ timmar lugnar den ned sig och vinet blir hela tiden bättre och bättre.
Klart uttorkande, välbalanserat och med bra längd. Upplevdes först som lite snipigt och att något saknades, dessa tankar försvann med luftning. Är idag mycket bra med luftning, kommer nog bli lysande. ++(+)

Ruppersberger WZV Hoheburg, Linsenbusch Riesling Eiswein, 2009. Mycket ljust citrongult. Extremt tydlig Rieslingnäsa utan minsta antydan till botrytis. Ananas, mineraler och lite citrus dominerar i luftrummet.
I munnen härlig syra och påtaglig sötma som möts bra. Lite ihåligt i mitt men klart fint, gott och med bra längd. Starkt +

Har du dött nu, din jävel?

Roagnas Dolcetto d'Alba 2007 provas för x:te gången. Jag har tidigare tyckt att det börjat gått utför varpå jag ställer mig frågan om vinet nu är terminalt och håller på att avlida. Suget dök upp som en blixt från klar himmel då några levain's avbakades i ugnen.

Semi-moget utseende med härlig transperens och nu total avsaknad av blå-lila drag.
En härlig parfym som direkt öppnar upp med viol, andra lila blommor, lite lim, syrliga hallon och på djupet grävs, med viss möda, en fin ekhandling upp. I doften dyker även körsbär och ett uns mineraler från salmiak.
Lätt lätt vin i munnen med små nafsande mogna tanniner och frisk citrussyra. Lite mineralsälta dyker upp och utgör tillsammans med trä grunden för en eftersmak med av absolut godkänd längd.
Idag inte bättre, men ej heller sämre jämfört vid lanseringen. Bara lite mognare och lättare. Tveklöst bättre än de senaste 2-4 gångerna jag druckit vinet. Får mig att tänka på oturlig flaskvariation eller eventuellt tunnelbeteende? Resterande flaskor kommer nog drickas upp inom några månader. ++